Imorse när jag ställde mig på vågen hade jag gått ner ett kilo till sen förra veckan. Det kan bara betyda en sak och jag är rädd att jag måste erkänna det: Jag är kär. Overkligt men sant. Första gången i mitt liv har jag inte försökt tvinga mig till något. Första gången i mitt liv gillar jag någon så mycket så att jag inte vill vara utan honom. Så har det aldrig varit förut. Jag känner mig trygg i hans närhet och vill inte släppa taget även fast jag vet att vi kommer ses så snart igen. Jag funderade länge på om jag skulle skriva det här i bloggen och jag kom fram till att det spelar ingen roll. Jag kommer gilla honom lika mycket ändå om inte mer och mer. Han är nog en av de snällaste jag har träffat i hela mitt liv. Han är underbar.