Nu sitter jag här och funderar på om jag verkligen orkar skriva ett inlägg och såklart jag gör. Ska bara klaga lite först. Jag somnade klockan två igår och jag steg upp vid sex, mysigt! Vi har redan fått två läxor och det känns så jobbigt att bli påmind om vad som väntar ett år framöver, slit. Motorcykelkörandet tynger ner mina axlar, jag måste boka en lektion snarast så jag kan ta mitt körkort innan det blir vinter och halt ute. Jag ser bara ingen tid över. Nu i helgen åker vi bort till Hellefors med familjen S. Där blir det kräftskiva och mys, längtar! Kommer dock sakna Mr.S. Underbara och snälla Mr.S som gör mig så glad. Pratade nyss med honom och som tur är hinner vi ses innan jag åker. Står knappt ut en dag utan honom. Så det är så här kärlek känns? Jag trodde aldrig jag skulle bli kär. När jag slutade tvinga mig själv att gilla någon och när jag minst anade kom den solstrålen in i mitt liv. Det är en av de få ljusa sakerna just nu. He makes me more than happy! Jag skulle kunna skriva obeskrivligt många A4-papper om hur mycket han betyder och hur han vänt upp och ner på allt och lite till men det här får räcka för idag, tihi! Stackars er få läsare som måste stå ut! ;)

Ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt men först måste jag hitta nått att ha på mig till imorgon och just nu känner jag ingen inspiration. Jag sitter här och gäspar samtidigt som jag sneglar mot den gula pocketboken som lyser med röd text Hur man botar en fanatiker. Attans! Jag skulle ha läst 40 sidor i den till imorgon. Aja, det får bli på bussen, den är dock intressant men jag har tyngre ögonlock än vinnaren i tyngdlyftning i OS orkar lyfta. Så illa är det!

Nej, nu får det bli dusch för min del.
Dagens låt: Alicia Keyes - Superwoman