Kom på att jag måste berätta sen sak, rätt tråkig, men kul om man var med!

Igår påväg hem från Hare Krishna (studiebesök) satt jag, Vera, Stina, Christina och Stina på tunnelbanan. Vid hötorget står en kille påväg att kliva på tunnelbanan, men innan tunnelbanan stannar helt så speglar han sig i fönstret då jag upptäcker honom och tänker: Men hjälp, jag känner nog den när snubben men vem är han? Det visade sig vara fel, jag känner honom inte. Det roliga var att Stina B såg också honom och säger: Hjälp, där är ju idol-Sebastian! Varpå jag skriker: Jaaa, det är ju idol-Sebastian, ungefär ut över hela tunnelbanevagnen, troligen så hör han också eftersom han kliver på i samma ögonblick (pinsamt moment). Jag harklar mig lite och låtsas som ingenting. Vera och Stina B som sitter så de kan se honom håller utkik och efter två stationer säger Vera att han har gått av då jag halvskriker till Stina V och Christina: Såg ni idol-Sebastian eller? Stina V blev då besviken att hon missade honom och frågade var han gick på då jag exalterat berättar högt och ljudligt att han hade passerat oss, nästan nuddat oss, det säger jag dock på skämt, men vem vet, han kanske inte kan urskilja ironin från allt jag sa? :O Samtidigt så märker jag att Stina B försöker säga något, men jag lägger ingen uppmärksamhet på det för jag är ju fortfarande helt supermega exalterad, och hur töntigt är inte det, iaf. så frågar Chrille då: Men vad var det för låtar han sjöng nu igen? Då jag (såklart) börjar sjunga på Do what you've told återigen högt så alla hör mig, pinigt värre. När Stina B äntligen får kontakt med mig så väser hon: Han har inte gått av än, han sitter ju där borta... jag tror han hörde allt! Jag trodde jag skulle dö. Inte så mycket för att han skulle komma ihåg "hon som snackade om mig på tuben" utan för att jag betedde mig som en jävla fjortis plus att jag sjöng hans låt väldigt falskt (hade inte en bra röstdag igår trots att jag sjöng upp för musikläraren). Jag menar Sebastian skulle aldrig bry sig om sånt crap men just då höll jag på att dö. Fast efteråt är det bara kul! När jag berättade det här för Tony imorse så lugnade han mig med att han aldrig kommer att komma ihåg det om han hörde, men i alla fall. Jag är inte sån och just då framställde jag mig så en jävla idiot och jag tror det är det som kändes värst. Btw, så blev det synd om Vera sen som sa att han hade gått av! ;D Nejdå, men det var iaf. en plågsam resa från Fridhemsplan till Gullis.

                                                           http://www.nattvandrare.se/bilder/sebastian.jpg


Nu ska jag fixa lite musik till mobilen, sweet dreams!