Har ni någon gång haft ett litet problem som ni sen förstorar upp och sen känns allting väldigt jobbigt?  - Jag har i alla fall ett sådant problem nu. Det är en sak jag borde säga till en person som jag inte har sagt. Antingen så vet personen redan om det med tanke på att det är bara att klicka på min profil på ex. Facebook och se vad som står. Eller så tänker personen inte på det med tanke på att jag kanske av en ren olyckshändelse skrev lite annorlunda på en annan grej...

Nej, usch, det här blir en utav de här gåtofulla texterna som jag inte gillar med mig själv. Det är bara så att jag har hållt inne med en grej (jag har absolut inte ljugit) men jag har inte liksom talat hela sanningen ut, liksom hoppat över att beskriva grejer och så. Hjälp, jag vill bara inte förstöra det för allting verkar så perfekt! Men jag lovar, visst hänger inte allting på att man uppfyller vissa krav? För eller senare kommer vi att uppfylla de kraven och jag känner mig redan som jag uppfyller de, vilket jag inte gör! Jag kan inte ändra på vad jag är, bara på vem jag är och det är redan gjort: Jag är mig själv. Like it or not! Usch, ibland gillar jag inte att det (som jag syftar på) ska vara sånt hinder. Jag vill bara inte dra in personen i nått personen sedan kanske känner att den har slösat tid på. I så fall ber jag om ursäkt innan, förlåt.