Igår när jag var hemma hos min Jenny, för att fira att hon tagit examen så fick min moster syn på mina svarta naglar och sa: - Annelie, har du kommit in i din svarta period nu? Jag tittade frågande på henne och insåg att hon hade fått syn på mina svartmålade naglar. Jag svarade: Period och period, i så fall en väldigt lång period, kommer lite då och då. Ett år, sa jag. Jag har varit svartklädd i ett år. Hon log lite mot mig och berättade att min andra kusin Micke hade sin "svartperiod" i sextonårsåldern då han färgade håret svart. Hon frågade även om det skulle komma för min del, men jag svarade att jag är rätt nöjd med min hårfärg och det aldrig kommer att hända. Svart är en riktig snygg färg. Jag bär den gärna extra när jag mår sämre. Men jag mår inte sämre när jag är omringad med släkt och familj, jag gör det bara inte. Men jag mår ofta dåligt annars. Det är piss. Jag hatar det. Jag hatar att vara svart på insidan. Men jag vet att det kommer att bli bättre.

Idag fick vi reda på att en god vän till pappa har dött (vi i familjen kände honom också). Han blev 43 år. Han har barn i min ålder, han skulle gifta sig i augusti. Varför? Varför var det hans tur? Jag är riktigt ledsen, jag är riktigt riktigt ledsen.