När jag vaknade imorse så var jag extremt trött och det värsta är att det har inte försvunnit än. De flesta är ju trötta på mornarna men när man väl kommer igång så börjar man piggna till men idag så gjorde jag inte det. Vid elva började min mage kurra och jag visste att min matlåda skulle bestå av väldigt god men lite mat så att jag inte skulle bli mätt. Efter att jag, Chrille och Lina hade ätit, helt plötsligt så kände jag mig helt svart på insidan vilket jag inte insåg just då. Jag fick värsta hormonsvängningen, blev sur, kände att livet inte behövde levas och andra deppiga saker. Det var verkligen skitobehagligt för jag kunde inte kontrollera det. Förut när jag brukade bli så, bli extremt deppig så var det oftast i en lång period så jag kunde hantera det någorlunda men just nu så kanske det varade i 30-45 min och under tiden så kunde jag inte tänka något positivt. Efter att jag började klarna till (efter att jag spenderade tid ensam så jag inte skulle förstöra för alla) så insåg jag vad som hade hänt. Det kan inte ha varit ett blodsockerfall för så mår jag inte då. Jag undrar bara vad det kan ha varit för det var verkligen obehagligt. Usch! Det gjorde inte saken bättre att jag har varit trött hela dagen, det kan ju i och försig ha varit en faktor som spelade in där. Undra om det här händer många för jag kan inte se en anledning till varför jag skulle få så nu...