Jag är så glad! I mitt trötta och illamående tillstånd (åt lite förmycket vitt bröd igår under kräftskivan, inte bra!) har jag kommit fram till vad jag vill göra med mitt liv. Jag hade åldersnoja när jag var 16, alltså för några månader sen och kände att livet är alltför kort för att slösas bort på saker man inte vill göra osv. Men jag vet ju själv att livet inte är en dans på rosor utan att vissa saker måste man bara genomlida (som de flesta lektionerna och ämnena i gymnasiet).

Åter till varför jag är så glad så är det för nu vet jag vad jag vill göra efter gymnasiet (men ska påbörja det såfort jag har tid). De som känner mig bra vet att jag vill bli polis men man kan inte söka in till polishögskolan förens man är 21 år och då måste man ha jobbat på ex. ICA eller McDonalds eller någon annanstans. Så när jag går ut gymnasiet är jag 18 år, ska fylla 19 år under sommaren och då har jag alltså två år på mig att plugga extrakurser, jobba och göra en sak till. Jag ser framemot det nu! Extrakurserna jag ska läsa kommer att ha mycket med det att göra så jag får de kunskaper jag inte läst på gymnasiet. Kanske skulle jag ha valt en annan linje men då visste jag inte exakt vad jag ville göra. I alla fall så sitter jag här med massor med planer och ska börja läsa på om det jag vill göra. Allt med tiden så kommer ni nog få veta mer. Såfort jag vet mer själv så får ni veta. Jag längtar tills det kan gå igenom för det här har ändå varit lite utav en dröm som jag aldrig tänkt förverkliga men samtidigt så lever vi bara en gång (vad vi vet) så varför inte göra det man vill? Vem vet, kanske kräver det här mer tid så jag inte kan bli polis men då har jag hittat något annat jag vill göra. För mig är det i alla fall viktigt att ha ett mål av något slag. Jag kan bli polis när jag blir äldre eller så blir jag det parallelt. Jag får helt enkelt ta det som det kommer men en sak är nästan säker. Jag ska få det här att bli verklighet!