Jag hade ett utbrott nu på eftermiddagen. Är så sjukt nervös för allt som har med motorcykeln att göra och jag vet inte riktigt varför. Jag har funderat på varför och är nog mest rädd för att jag ska bli så nervös den dagen då det gäller att jag inte ser klart och bara gör fel, för så gör jag nästan på varje prov i skolan, jag känner mig själv rätt bra på den fronten! Jag är också extremt stressad för att jag har haft nästan ett år på mig att läsa två teoriböcker plus alla skyltar och jag är inte klar. Jag hatar att plugga, eller framför allt sitta och läsa saker men med teorin är det annorlunda, jag älskar sånt här och jag har blick för det. Men jag hatar att läsa det för att jag är så orolig att jag ska missa något så enormt viktigt och för att det för varje sida som jag vänder är jag en sida närmare provet = väldigt nervös (sissådär inte kunna äta på en vecka innan). Men i början på sommarlovet tog jag mig i kragen, lät bli att vara nervös när jag rörde MC-boken och läste ut den på några dagar. Sen var det bara körkortsboken. Nu har jag läst det mesta, igår och idag, jag insåg att det var några kapitel som gällde för bil så jag är snart klar där också. Så nyss, för några minuter sen ringde pappa och jag VV och kollade om jag kunde göra teoriprovet för A-körkort innan jag är 18 år och det kunde jag, för jag kan nämligen inte boka uppkörningstid förrän jag har gjort teoriprovet. I alla fall så har vi bokat teoripovet den 21 augusti innan mitt kalas (är försig 18 då) men nu är jag nervös att jag inte kommer hinna få uppkörningstid innan november och då måste man gå massor med kurser (nya regler) och förden delen så finns det inga tider för mc efter november, så hurry up! Men shiet pommesfrittes nu är det bokat, första delen. Jag vet nog hur det kommer gå, crap. Men what's up med den dåliga inställningen från min sida, jag blir så irriterad på mig själv. Måste nog peppa mig lite...

Direkt efter mitt utbrott tänkte jag på killen som klarade sin uppkörning sist jag var där. Jag tänkte på att jag just då ville ha hans nummer, ringa honom och be honom lugna mig och säga att allting ordnar sig just för att han fick mig att bli lugn där (och nej, jag är varken förälskad eller kär i honom, schysst kille bara). Han var då i en position som jag kommer vara i snart och han var också skitnervös, vilket är mänskligt (har nämligen slutat lyssna på alla som säger "meh, varför är du nervös för, det finns ingen anledning till att vara nervös!", nähej, det tycker du.. jag menar, det är inte jordens undergång men det är fan MIN undergång om jag misslyckas och jag SKA KLARA DET.

I alla fall så lugnade han mig så, han var så sjukt nervös fast han redan gått igenom det en gång innan, fast med bil då. Fan, jag vill att han ska vara där då, peppa mig, för han taggade mig så rejält då. Men, jag glömmer att det bara handlar om ett körkort. Inte ett beslut som ska tas om det ska bli krig eller ej. Men det är svårt att tänka så ibland. Inom mig är det kaos med tretusen olika känslor, om spänning, nervositet, att jag älskar det- att susa längs kurviga vägar, att komma igång snabbast vid rödljus, att köra bara köra, körglädje är det! Jag älskar det, det är därför känslorna är så blandade. Nånting jag vill så gärna men samtidigt nästan fruktar (kanske inte så illa). Förstår ni hur jag känner? Men jag kommer fortfarande inte lyssna till nån som inte har varit eller är nervös för teoriprovet och sin uppkörning, jag är mänsklig i alla fall!

För övrigt är jag nervös över teoriprovet, högfartsbanan och krypkörningsbanan (den svåra) man kan får åttan (en annan krypkörningsbana, VV väljer på plats) och den klarar man jämt. Den andra, går sisådär. Jag är inte nervös för att köra i trafiken, det är det jag gör bäst! Jag vill faroen bli en polismotorcykel (eller ja... motorcykelpolis)! ;)