Nu har jag jag äntligen städat klart mitt rum och det känns riktigt bra. Jag rensade ur min byrå med kläder och då hittade jag en jätteful stor t-shirt jag köpte i England när jag och Elena var på språkresa där i Torquay 2007. Då började jag nästan gråta. För där hade de närmaste till oss, som vi var med där, skrivit olika kommentarer på den. Elena och jag hängde tillsammans med 5 killar i tre veckor där och vi hade så jäkla kul! Jag kan sakna de så otroligt mycket ibland, deras roliga kommentarer och deras sätt att vara på och att man kunde vara sig själv med de (och om inte värre). Jag saknar morgonkramarna från killarna när vi kom till skolan och jag saknar kvällarna ute med de. Jag saknar den dagen då jag och Elena tvingade med Alexander på shopping och vi slutade upp bland underkläderna i mer än två timmar och han som hatade shopping tyckte det var väldigt underhållande, haha. Jag saknar Robins mysiga kramar och jag saknar Fredrik som alltid fanns där, från början och tillslut och till lite efter slutet. Jag saknar Jakob, även fast det blev lite fel där så var han helt klockren. Jag saknar Robert och den dagen han köpte en ring till mig och vi "förlovade" oss. Och jag saknar lökrutan (union square blev till onion square), där nästan allt hände, bl.a kedjereaktionen. Torquay 2007 är och kommer alltid vara ett minne för livet. Det var helt underbart och det ligger mig alltid varmt om hjärtat!