Okej, nu måste jag äntligen få till ett inlägg klart att publiceras för er som troget går in på min blogg. Jag blir glad när jag ser att det fortfarande finns några som går in här även fast jag är sämst på att publicera inlägg med jämna mellanrum.
Jag har börjat på så många inlägg som senare fått hamna tillsammans i utkast men nu måste jag få till något. Jag måste erkänna att jag känner en viss press men jag ska försöka göra mitt bästa! ;)

Just nu sitter jag i mitt kalla rum och lyssnar på Leona Lewis - Run. På skrivbordet ligger det tusen olika buntar med papper och allt ifrån min fina älskade röda iPod till nagellack och begravda "måste-göras-listor". På tisdag åker jag till Italien med italienskagruppen och det ska bli så härligt och roligt så nu ligger alla dessa listor på vad jag inte ska glömma köpa innan flyget tar av, i en röra på skrivbordet. I morgon ska jag handla resten. Förhoppningsvis hittar jag det jag söker och det är då ett par gladiatorsandaler och en snygg lite mer avslappnad längre kavaj som man kan kavla upp ärmarna lite sådär slarvigt på. Det är så snyggt tycker jag! Jag håller tummarna att jag hittar allt, det skulle nämligen vara pricken över i!

I några av mina tidigare misslyckade inlägg (som hamnade i utkast) så har det varit mycket om hur jag mått på senaste tiden. Även om det har hänt vissa saker som fått mig att må riktigt dåligt så mår jag förvånatsvärt bra och jag känner mig för det mesta glad- även om jag har varit sjuk i över tre veckor nu sammanlagt. Just nu har jag bihåleinfektion, btw!
I alla fall så tänkte jag på vad det är som gjort mig gladare och det är ju för jag valt att umgås med människor som får mig att må bra. Det här känns hemskt men jag har medvetet valt bort människor som inte tillför mig något alls. Jag kommer tillbaka till det nu igen men i en relation så är bland det viktigaste kommunikation och ett GIVANDE och TAGANDE. Även om många har svårt att kommunciera på ett bra sätt så är det sistnämna något många verkar ha ett väldigt stort problem med. Jag är trött på att ge ge och ge. Jag är ingen omänsklig varelse, jag måste också få ta! Jag är trött på att vara omtänksam och inte bli tänkt på sen när det kommer till något annat. Jag är trött på att ta med folk på grejer och sen blir man inte medbjuden tillbaka. Jag är trött på att fixa jobb åt andra och sen när jag står där utan jobb så bryr sig ingen. Jag är trött på att ordna och anpassa mig när ingen annan gör det. Så därför har jag bara lämnat den skiten någon annanstans och fortsatt på det positiva. Attans vad mycket bättre jag mår!
  Jag är inte alls långsiktig av mig. Min supergulliga mentor Lasse frågade häromdan om jag var långsiktig och då svarade jag: Nej, det är jag inte. Jag försöker förtvivlat vara det för jag skulle må bättre då, tror jag. Jag tror jag skulle behöva vara arg och verkligen visa hur besviken jag blivit mot den personen som gjort något mot mig. Men istället så tänker jag: Äh, jag är väl inte så känslig, vafan.. skit i det. Fast då mår jag sämre. Att vara långsiktig för en liten struntsak är väl lite fånigt men när det kommer till att såra någon så får man vara långsiktig. Så gissa vad? Genom att inte tolerera vad vissa har gjort mot mig så har jag blivit långsiktig. Och det känns också bra, konstigt nog!

Genom att umgås mycket med positiva, glada, givande och tagande människor som även får mig att skratta och som jag har riktigt kul med så mår jag som sagt mycket bättre. Jag har umgåtts mycket mer med Lina på senaste tiden och vi har så roligt tillsammans! Jag och Lovisa kallar Lina "godheten själv" och hon är verkligen genomsnäll och vi har så kul tillsammans, vad vi än gör. Jenny och jag har verkligen kommit varandra närmare de senaste två åren och det är jag så himla glad för. Vi har också extremt roligt och om det är nånting som händer så tar Jenny med mig på det och då äger vi det stället! ;) Nej, men Jenny är en otroligt underbar människa! Och sen släkten. Jag kan inte sätta mig in i en situation utan en bra släkt. Jag har nog världens bästa släkt! Jag har otroligt underbara kusiner som alla är bäst på olika sätt! Med släkten kan man vara sig själv och känna sig trygg, även om jag känner mig tjock bland alla snygga smalisar! ;D Tiden med alla er är ovärdelig och jag är så glad att vi ses så ofta som vi gör!

Jag finns där för de som behöver mig men man kan fortfarande inte ta mig eller någon annan, kanske jag ska skriva, förgivet. Man kan ta och ta men tillslut kommer personen man tagit ifrån inte ha något mer att ge och det är så jag känner med vissa i min omgivning. Jag har blivit sviken av några betydelsefulla människor i mitt liv och därför valt att skjuta de åt sidan just för att jag är trött på att vara tillags och inte få nått tillbaka. Jag vet att jag förtjänar bättre.
Men man ska fokusera på de som gör livet bra och det är det jag gör nu!

Nej, om fem minuter är det melodifestivalfinal, tjihoo! Nu ska jag bege mig till övreplan!

Arrivederci!