Jag är så stressad att jag är helt lugn på utsidan. Men på insidan känns det konstigt. Det känns upproriskt på nått sätt, i hela kroppen. Jag försöker tänka positivt och ta det lugnt men kroppen vill inte det samma. Min hjärna tar inte in något för den är blockerad. Jag hatar när det blir för mycket stress. Jag hatar att inte hinna med allt jag vill hinna med. Jag är också så trött så mina ögon faller ner stup i kvarten och jag har ingen kontroll. Men jag är ändå glad av mig, även fast det känns lite tungt just nu. Tungt just för allt skolarbete men ingenting annat, som tur är!