Sitter här och knaprar på en tunnbrödmacka som är torrare än Etiopien. Jag fällde den kommentaren till pappa redan när jag stod och bredde mackan. Sen insåg jag (vilket jag i och för sig inser varje dag, några gånger) hur bra vi egentligen har det. I öknen i Etiopien (där massor av människor bor), så har det inte regnat på över två år. Familjernas vattenransoner tar slut redan på morgonen. Familjerna är stora, består av många små barn och mamman har nästan alltid ett barn att amma. Eftersom mamman i första hand ger vattnet till alla barnen så får hon själv inte så mycket. Det gör att mammans kropp inte bildar bröstmjölk så hon kan inte mata sin bebis. Mat får de knappt i sig.

Jag har alltid varit så att jag inte själv tänker ha det sämre för att det finns folk där ute som har det sämre, men jag tycker man ska ägna de en tanke. Varje gång jag råkar spola lite för mycket vatten i kranen så tänker jag på de länder som har vattenbrist och då skyndar jag mig att stänga av kranen. Eller de gångerna jag slänger någon mat så tänker jag på alla smala hungersnödiga barn med så uppsvulna magar att deras hud nästan spricker. Så egentligen är det dumt att jag faktiskt klagar över min torra macka som kan jämföras med Etiopiens torka för jag får faktiskt mat. Jag har turen att kunna öppna kylskåpet och det alltid finns nånting att äta där. Jag har turen att jag kan unna mig en latte varje morgon och sedan en efter lunch, för jag har pengar. Jag har vatten, jag har mat, jag har pengar, jag ser hyffsad ut, jag mår bra, jag har två nya datorer, jag har massor med hela och rena kläder, jag har ett eget rum och framför allt- tak över huvudet. Vi i i-länderna är verkligen materialister och det är så vårt samhälle är uppbyggt. Jag tycker inte det är fel och jag tänker inte göra mig av med allt för att det finns folk som har det sämre. Däremot tänker jag göra nått för att hjälpa dem. Jag ska skänka pengar till jul och jag ska alltid skänka de en extra tanke. Just det sista hjälper nog inte de så mycket men det gör mig mer medveten om hur bra jag har det och att jag inte ska klaga på varenda liten skitsak. Men jag säger fortfarande inte att vi inte får ha problem som "gaaahh, jag har en tovva i mitt hår" eller "meeen hur ska jag ha råd att köpa den jackan för 6000 kr" osv. för våra problem är ju relaterade till vår omgivning. Det kommer alltid att finnas folk som har det sämre än en själv och det kommer alltid finnas folk som har det mycket bättre än en själv (även om jag tvivlar på det sista ;)).

Så skänk en tanke eller två, då och då!