Nu sitter jag hostandes i skolan. Jag har tagit hostan till en ny nivå. Jag vet inte riktigt på vilket sätt, men jag har i alla fall gjort det. Idag är hostan inte lika slemmig, mysigt att veta va? I alla fall var jag hos doktorn igår och jag vet inte om det var goda nyheter jag fick. Nej, det var det inte. Tydligen ska jag ha astma. Jag, astma? Det ska tydligen hänga ihop med mina eksem. Så enligt doktorn ska jag ha eksem i luftrören, på luftrörsväggarna eller nått vilket gör att det irriterar och kliar så att jag bli TOKIG. Så nu har jag fått astmamedicin och luftrörsvidgande. Jag uppskattar det inte så. Jag hade hellre tagit penicillin och att det blivit bra sen. Om jag nu verkligen har astma så kommer jag ha det resten av livet, den här jävla hostan. Bara att det är kommer att vara bättre vissa perioder och andra sämre. Det suger. Om två veckor ska jag på återbesök och då vet jag om jag har astma på riktigt. Men grejen är att jag mår inte alls bra nu. Jag är riktigt täppt, har huvudvärk och fryser så jag tror jag har fått en förkylning ovanpå det här. Åh, usch, jag vet inte. Det känns inte så kul right now. Jag blir deprimerad så fort jag ser astmamedicinen. Men livet består av motgångar och det gäller då att hitta en väg att ta sig förbi de, jag har inte riktigt hittat den vägen än, men det kommer.

Stinis, Vendi och Linis, precis brevid mig här i skolan. De är lika knasiga som vanligt!