Jag har suttit och kollat igenom gamla inlägg nu under veckan. Jag blir ganska ledsen när jag ser hur dåligt jag faktiskt har mått i perioder. Jag kollade tillbaks ett år (tror jag) och såg att det ena inlägget efter det andra var mörkt och svart. De perioderna sög verkligen och jag minns att jag inte visste varför jag mådde så dåligt. Allting kändes bara så fel. Under de perioderna (som gick upp och ner i nästan fyra år) så stötte jag också ifrån mig mina vänner. Jag orkade inte med de för jag orkade ju inte med mig själv. Jag visste inte var jag ville ta vägen. Men, det jag vill ha sagt med det här är att jag är överlycklig över hur bra jag har mått nu i mer än ett halvår. Trots vissa motgångar på senare tid så mår jag inte som jag gjorde då. Jag tror faktiskt aldrig jag kommer behöva må just så igen, men man ska aldrig säga aldrig.

Det jag ville ha sagt med det är att bara på den senaste tiden sen typ årskiftet så har jag förändrats ganska rejält, just för att jag börjar hitta tillbaka till mig själv, känna mig trygg i mig själv och allt. Det känns så bra. Och bara den senaste månaden så har jag förändrat min syn på ganska mycket och till det bättre, tycker jag. Jag känner att jag börjar få fokus på rätt saker, tror jag iaf, och att jag äntligen gör det jag själv verkligen vill göra.

Dessa saker har jag alltid i tankarna nu när andra saker kanske inte är så roliga. När man tycker att inte allt är så värst kul pågrund av vissa saker. Men som jag har skrivit i Positivhet & Negativitet-inläggen så får man försöka fokusera på det som ger än nånting bra istället. Sen måste man få må dåligt, för på nått sätt så måste man ju bearbeta jobbiga saker. Men ändå, försök i så fall sätt fokusen på det positiva som finns omkring dig. Även om det inte alltid är så lätt så kommer saker och ting bli lite enklare. Det blir det i alla fall för mig!

Nej, nu ska jag göra mig i ordning. Är trött. Och ledsen. Men jag har fortfarande väldigt mycket positivt i mitt liv! :) Det får ej glömmas! Puss & kram på er!