Att plugga teori sent på kvällen när man är trött är ingen höjdare om man vill lyckas, har jag märkt. Jag gjorde ett test på min körskolas hemsida. Jag har nämligen en användare där som har olika test anpassade just för det körkortet jag ska ta, A1-körkort. Det är så att jag gjorde det första testet förrförra veckan, tror jag, och nånting inom mig har legat och gnagt sen dess för jag fick underkänt då, rätt rejält... tror det var 49/70 och iofs. så har jag inte läst Körkortsboken än. Bara MC-boken och Vägmärken & Vägmarkeringar och det är inte så jättemycket teori. Nästan allt står ju i Körkortsboken. I alla fall så tänkte jag ge mig på att göra ett nytt test igen bara för att bevisa för mig själv att jag kan mer än så. Och det kunde jag.... men inte så bra alls som jag trodde 54/70 är fortfarande underkänt. Inte för att vara så självgod men jag är en väldigt bra förare och jag ser allt och lite till i trafiken och jag kan de flesta reglerna och det viktigaste- jag kör jäkligt bra! Så jäklans prov alltså! Jag mår illa vid tanken på teoriprovet och körprovet. Inte körprovet i trafiken utan Högfartsbanan och Krypkörningsbanorna. Jag känner att jag verkligen byggt upp någon mur för allt sånt. Jag älskar bilar och är säkert en skicklig förare där också (hmm... sa jag självgod?) men jag ORKAR INTE gå igenom allt igen och igen och igen för jag kör fan bättre än många som har körkort och jag kan mer regler än de som har körkort! Jag har också mycket erfarhenhet för att inte ha körkort och jag kör med ansvar och omsorg. Men jag vet att alla ska denna vägen vandra och inga undantag finns för mig den här gången. Måste jag vara så jäkla bekväm!? - Tydligen. Nej, jag är nog bara trött och att plugga nu gör väl ingen rättvisa i världen. Jag får börja läsa Körkortsboken imorgon... eller sanningen är att jag läst 50 sidor redan men det gör ju inte mig smartare. Nej, nu ska boken vara klar senast på fredag! På lördag blir det förhoppningsvis körlektion eftersom jag avbokade dagens lektion eftersom jag varit lite småsjuk. God natt! 

Så! Härligt med en sommarlayout! Helt knasiga och rätt omatchande färger men jag kände för att ha det lite crazy, just nu! :) Nya headern representerar mig mer nu än vad den gjorde förut. Rosen har jag fotograferat själv, tyvärr är den inte så jättesnyggt redigerad men jag orkar inte göra om den! Jag älskar att fotografera med systemkameror och gärna blommor! Sen är det min mc på högra bilden. Den ser så liten ut tycker jag på bild men den är inte så liten i verkligheten, tycker jag! Nu har även mina naglar börjat torka, det är tur det för snart ska vi åka till Jenny och fira hennes födelsedag i hennes nya lägenhet! :)

Nymålade naglar (dålig bild)... ser ut som jag har jättemycket vitt utanför- vilket jag inte har alls!

Hej där! Just nu är bloggen under progress så den är inte jättefin just nu! Ska fixa klart allt när inte blogg.se krånglar så väldans mycket! Och när mina nymålade naglar har torkat! ;)

Inga ord, bara känslor. Eller jag sa ju att bloggen inte skulle vara full med känslor och skit- men det är nog fel trots allt. Känslor är en stor del av mig- av många skulle jag tro. Jag menar, man känner ju saker hela tiden. Känslor är det första man känner när man föds, right? Det är därför man gråter och skriker. Men vet ni vad... det är positiva känslor som känns! Jag känner mig rätt lycklig på länge. Bra va?

Idag så frågade en av mina kollegor på jobbet (tihi, jag får äntligen säga kollega!) om jag ville vikariera där när jag har tid, under skoldagar och på lov och så! Såklart man säger mer än ja! Jag älskar alla barnen och jag trivs så bra med de och alla som jobbar där! Jag har en jobbvecka kvar, sen så slutar jag och det kommer kännas jättetråkigt verkligen.. så jag hoppas det blir mycket vikariat för min del. För jag vet att jag kan klara av både jobb och skola samtidigt... bara skolan godkänner att jag jobbar då och då! Att jobba på en förskola/dagis är inget jag vill göra i framtiden men det ger en så mycket på vägen, erfarenhet och massor med roliga minnen. Barn har så mycket att ge i den åldern! Dagiset jag jobbar på är så trevligt och alla som jobbar där får en att känna sig som en av de- vilket betyder mycket för mig!

Jag håller nog på att bli lite sjuk, så ska nog krypa ner i sängen nu!
God natt!

Jag ska snart ta cykeln och cykla iväg till jobbet. Det är vecka #2 av 3 på dagiset och jag ser framemot att få komma dit och träffa alla underbart söta barn igen! Däremot lyckades jag aldrig somna igår men klockan tre stängdes mina ögon och öppnades direkt när klockan ringde vid sju. Jag hade hoppats på att få sova men inte nej. Vädret ute är grått men jag tror starkt på att solen kommer att visa sig snart så jag har shorts på mig! Den här veckan känns som den kommer bli riktigt bra! Håller tummarna för det! :)

Ha en bra dag!

Nu ligger jag ute i trädgården på en filt och myser och smälter de nybakade sconsen jag fick till lunch! Äntligen lite sol och blå himmel- helt underbart! Jag börjar vakna till från helgens bravader även fast jag vet att jag inte lär komma upp ur sängen imorgon, fast jag inte alls är morgontrött. Pappa och jag kom nyss hem från ett varv med motorcyklarna. Vi körde först till Hellasgården då vi mötte upp mamma och Emma som skulle handla lite blommor och sen körde vi hem och vidare ut mot Brevik. Det gick riktigt bra- men det gör det nu förtiden och förhoppningsvis ska jag boka en tid till körskolan nästa lördag så pappa och jag kan köra dit med motorcyklarna. Jag vill nämligen ha med mig min mc dit ifall de vill ha ut mig i trafiken så vill jag köra med min älskling och inte den slitna mc,n från körskolan- av säkerhetsskäl.



 

Igår var en lyckad eftermiddag och kväll! Som sagt så var vi hos farfar och Emma, Malin och jag hade riktigt trevligt, tycker jag! Efter nio gick jag och Malin mot bussen. Malin skulle på någon fest i Tyresö och jag begav mig iväg till Elena i Nacka som hade sin brors och hennes vänner på besök. Det var riktigt trevligt hos Elena men tyvärr känner jag mig inte så mångordig så jag orkar berätta så mycket! Jag satt och pratade med Anton till halv sex på morgonen och sen vaknade jag och Elena klockan 9.00 på morgonen och var klarvakna. Tanken på mat eller nånting annat än vatten fanns inte i mitt huvud. Vi satt ute på hennes terass i någon timme tills vi frös och då gick vi in med Ceci och satt oss i deras ena badrum på värmegolvet och söng Disneysånger (det var mest Elena och Ceci som gjorde, jag kan inga texter). Jag lyckades ta mig hem framåt ett-tiden och drog direkt till Donken för att köpa mat (som jag inte alls kände för då heller, men tro mig, det behövdes). Pappa var gullig att komma och hämta mig där och sen åkte jag hem och åt och sov fram till middagen. Jag känner mig lite bättre nu men bättre har man mått! Riktigt trevligt sällskap var det igår i alla fall! Och utsikten från Elenas lägenhet och terass är ju inte lite fin!

Jag har en såndär aldrig-kommer-att-bli-något-förälskelse på en riktig heting. Såndär crush när man blir riktigt förälskad i någon man vet att man aldrig kommer att få och som man egentligen inte vill vara tillsammans med, bara föreställa sig och egentligen är de så knäppt roliga (ja, jag vet, jag har inget bättre för mig). Åter till crushkillen så såg jag honom på Gröna Lund med Lina och Linda när vi var där för NRJ in the park. Jag orkar inte skriva ner allting för det var helt underbart så därför kopierar jag det jag skrev till min australienska kompis Alexander på Facebook (det var nämligen så att jag berättade om Milows framträdande först):

"But I wasn't going to tell you about Milow... I was going to tell you 'bout a band called Dead by April.... it's a swedish band! First I wasn't sure I was going to like their screaming or growling but they were so awesome! I promise! And the funniest thing was that the "lead singer" checked me out before the concert (or he looked at me twice and smiled at me, ('cause we were on the same restaurant)... and I was like: "Why is a guy with full of tattoos on his arms and his neck looking at me who has blond hair and pink clothes and no tattoos?") ... haha... and I didn't realize that it was THE LEAD SINGER FROM DEAD BY APRIL then! So I got pretty surprised when he suddenly was standing in front of me, on the stage and made a very very good performance... he and his band pretty much owned the stage! So I'm going to give you an order now to listen to Dead by April on Youtube or Spotify (if you have that :))... "Losing you" is their most famous song and I have a favourite song who's called "Trapped"... anyway... I thought I had a crush on the lead singer for a while... at least until I found out that he was 28, married and had two children... haha... it was just a little tiny crush on a rock star... just for a short while...! :D"

och vet ni vad Alexander kontrade med? ;)

"Not a huge fan of Dead by April I gotta say, buy dont ever say that its weird to have a crush on a 28 year old rock star who is married with kids, if that was weird then imagine how weird my crush on Angelina Jolie would be!"

Han är riktigt skön den där killen! ;)

Här är en bild på Jimmie från Dead by April från NRJ in the park, tagen av min mobil och zoomat- alltså inte världens bästa bild!

Jag älskar skorna! Och sen är det kul att träningen verkligen fungerar! Jag tycker äntligen det är kul att träna, delvis för att jag har haft kompisar, kusin, mamma, syrra att träna med och för att det ger resultat! Jag har äntligen blivit av med mina "lovehandles" som inte direkt är så älskvärda... och magen har blivit plattare. Armarna har blivit större, tihi, men jag tränar ju de så.. eftersom jag vill ha rätt stora och muskliga armar... sån är jag! Mina ben som jag har hatat har äntligen muskelspår börjat synats på vader och lår... tack tack tack! Min hy har också blivit mycket bättte *ta i trä* för tillfället... har gått utan smink i några veckor nu och det är så skönt att kunna göra det igen! På sista bilden har jag inget smink och jag tänkte inte ha det idag heller... kanske lite mascara bara! Förrestem så tycker jag min pärlbonad är asgrymtsnygg... jag fick den av min sötis-Vendela! Handmade by her... det är inte alla som har sån tur som jag!

I alla fall så gäller det att fortsätta i lagom takt med träningen (har tränat lite för mycket och har dessvärre fått skador av det, men jag får skylla mig själv)... jag kan inte krympa mitt skelett och därför kan jag inget än att vara nöjd med mig själv just nu. Jag är stor och det kommer jag alltid att vara, men jag kan påverka allting annat! Mitt hår är äntligen långt nu också! Det känns positivt! :) 

Idag är det midsommarafton! Ska firas med släkt och vänner! Först blir det av till farfar next door. Mamma, Emma och jag ska gå lite tidigare och förebereda saker och ting och laga lite mat. Mamma har gjort världens godaste jordgubbstårta som jag knappt kan bärja mig att hugga in i!
Senare på kvällen ska jag till Elena för hon och hennes brorsa har lite vänner på besök och då tänkte jag gästvålda de! Jag saknar min Elena, för tillsammans är vi otroligt bäst!

Jag ska snart gå och byta om, lägger upp en bild sen när jag är klar, för här ska det bli massor med bilder i bloggen! :)

Att jag mått bra de senaste åren är ju till en överdrift. Jag tror faktiskt inte det är så hälsosamt att må bra ena stunden och andra stunden må skit. Verkligen skit. Och det är precis det jag har gjort i några år nu. Mått skit, rent allmänt. Jag gör det fortfarande ibland.. går ner i någon djup svacka men sakta men säkert klättrar jag upp igen, för att jag vet att jag är starkare än så. Jag älskar livet. Jag älskar verkligen livet och jag älskar mitt liv, min familj, mina vänner och jag gillar mig själv- för det mesta. Men när jag är i en sådan svacka så älskar jag inte så mycket av det ovanstående och jag orkar inte hamna där igen, jag orkar inte. Jag har för det mesta lyckats bita ihop och ha en glad fasad mot de flesta. Tyvärr har min familj fått tagit skiten. Jag orkar inte säga att "det kommer ske en ändring" för så länge jag inte vet varför jag mår så ibland, kan jag inte göra något. Men nu, just nu mår jag bra. Och jag ska ta tillvara på det också- för jag vill inte hamna där igen.

Jag har valt att ta bort lösenordsskyddet, dels för att jag skriver mindre med det och vet att jag behöver skriva av mig. Dels för att det är roligare att ha en publik blogg... för mina vänner- även om jag själv förstår att det inte är så många som lär läsa den längre så blir jag glad över de som orkar igenom det här!

Min blogg nu ska handla om mitt liv utan de flesta känslor. Jag bedövar mig rätt rejält- för annars kommer det bli som röran här ovan! Jag har också valt att behålla några av inläggen som jag skrev när jag hade lösenordsskyddat just för att de inte var något drastiskt och speciellt. 

Jag ser framemot att börja skriva igen- för jag har så mycket att berätta om!

Idag höll jag på att bli överkörd av en lastbil.
Det konstigaste var att jag inte insåg vad som höll på att hända förrän kanske 10 minuter senare då jag tänkte "Shiet, jag kommer verkligen inte få uppleva min artonårsdag om jag fortsätter såhär!".

Idag har jag städat köket. Från topp till tå. Det var underbart att se det gnistra när jag var klar. Jag hade fått köket att gnistra. Jag hade gjort nånting bra, som inte var för mig själv.

Påsken är en av mina favorithögtider. Just för att våren är påväg, ljusare dagar och mer sol. Det serveras oftast väldigt got mat, släkten träffas och man är ledig. Vanligtvis brukar det bli väldigt mycket gott godisätande och speciellt chokladägg och kaniner. Men eftersom jag i snart 10 månader skulle jag tro, inte har ätit godis så blir det inget denna påsk. Det känns faktiskt bra ändå! Jag kan ju äta mer mat istället! ;)

Emma är i Danmark nu så mamma, pappa och jag är för oss själva fram till måndag kväll. Imorgon ska vi åka på nån tur. Kanske till Vaxholm eller Norrtälje. Vi har inte riktigt bestämt oss än. Det ska bli mysigt, om det är fint väder och alla är på bra humör (inklusive mig själv).

De senaste dagarna har jag varit på väldigt dåligt humör. Eller rättare sagt, mer lågmäld än vanligt. Det känns rätt tungt när jag tänker på framtiden för det har lagt sig ett grått moln över allt. Jag vet att det går upp och ner. Jag försöker verkligen tänka så men det är inte alltid så lätt. "För tänk om molnet inte blåser bort, tänk om allting fortsätter att se grått ut? Då pallar jag inte!".

Idag skulle jag på Skansen med tjejerna i klassen men var verkligen inte på humör för det. Stannade hemma istället och läste 100 sidor i sista Twilight-boken, Så länge vi båda andas. Jag älskar den boken, eller rättare sagt hela serien! Underbart bra!
Mamma och jag drog och tränade sen, det var skitjobbigt! Hade väldigt ont i min rygg och ingen ork alls i kroppen! Jag såg mest ut som en trulig påkörd zombie. "Jag försökte inte ens".

Jag har aldrig lust och skriva när jag känner såhär, men det känns bra att dokumentera dessa känslor också. Som sagt, dagbloggen är ju till för att jag ska lära mig av mina misstag också!

Imorgon ska jag och Emma dra till Sickla. Jag vill shoppa men jag har inga pengar! :( Ändå har jag lyckats köpa rätt mycket de senaste månaderna. I alla fall ska vi fika- det ska bli mysigt! Emma åker ju till Danmark, Gylland, på torsag-måndag. Handbollscup.

Nej, nu ska jag återvända till soffan med min älskade bok.
Hoppas jag mår bättre imorgon!

Nu har jag inte kunnat träna på ett tag eftersom min rygg krånglar, har en liten variant av ryggskott igen och det känns faktiskt väldigt tröstlöst. Det känns som nån där uppe vill att jag ska vara tjock eller nått. Ibland önskar jag att jag inte hade så mycket till aptit, det skulle vara mycket enklare då. Jag lägger på mig synligt fett såfort jag bara kollar på en bakelse. Jag orkar snart inte mer! Jag vet att jag måste minska på mängden av mat men det är inte så enkelt, för då skulle jag göra det. Men istället tänker jag: Då tränar jag mer! Och så kan jag inte låta bli då att träna 5-6 gånger/vecka och då blir jag sjuk för min kropp orkar inte med det bara sådär. Om jag är smart så ökar jag träningen successivt. Men smart är jag ju inte så. Jag vet att jag kan klara det om jag bara vill. Problemet är att jag är väldigt svart-vit när det kommer till det här. Antingen äter jag inte så mycket och tränar stenhårt eller så äter jag överdrivet mycket och tränar ingenting alls. Jag kommer dö i förtid. Om det inte är av övervikt så är det för att jag inte pallar må så här till och från. Jävla kropp. Livet är verkligen inte rättvisst! Jag vill så gärna vara liten och nätt men istället är jag en stor kluns med ton av muskler som inte direkt gör en smidig för fem öre. Stuntals är jag nöjd dock men det är väldigt få perioder. Blä blä blä. Men jag måste faktiskt få tycka synd om mig själv för ett litet tag. Från och med imorgonbitti ska jag börja om igen. Verkligen tänka på vad jag äter. Inte äta mycket. Träningen är inget problem- jag älskar att träna nu.. det är mer ryggen som inte gör det. I alla fall... jag vet att jag klarar det. Det handlar om att ändra livsstil och jag tror jag vet vad den innebär och jag tror att jag är redo. Så ful som jag känner mig stuntals önskar jag ingen att känna!

Nej, det här blir ett avslutat kapitel och imorgon börjar ett nytt! Med det här så vill jag aldrig må som jag gör igen... avslutat kapitel. Imorgon påbörjas det nya!

Tillsammans med Nesrin och hennes storasyster Secil hade jag en underbar vecka! Vi pratade rätt så mycket italienska och det var riktigt kul att man fick använda den och även lära sig nya saker. Vi var från tisdag till söndag morgon i Florens och sen söndag eftermiddag till tisdag morgon i Rom. Jag älskade verkligen Florens men om jag ska vara ärlig så tog det ett par dagar innan jag kände mig hemma i staden. Det var trångt och mycket turister men desto värre var det i Rom! Men tillslut föll jag för de trånga små gatorna, kullerstenarna och de riktigt gamla byggnaderna. Vi bodde på världens mysigaste hotell och vårat hotellrum hade minst 10 meter i tak och en underbar takmålning.

Jag har även blivit mycket mer intresserad av konst och konsthistoria i allmänhet under resan och det har fått mig att vilja läsa mer på liknande spår. Maten var sådär, hade nog lite förhöga förväntningar men paninisarna var super!
Vädret var varmt första dagen. Resterande dagarna frös vi nästan ihjäl med våra tunna vårjackor.

Allting var jättedyrt, mat, kläder, dricka. I Florens fanns det världens finaste nybyggda H&M. Jag köpte inget där eftersom det hade blivit rätt mycket dyrare än att köpa det i Sverige. Däremot har jag köpt det uttittade i Florens hemma nu! Ska fortsätta min klädjakt imorgon!

Jag hade behövt spendera mer tid i Rom tror jag. Hann aldrig känna mig hemma där, tyvärr. Och vi bodde på världens äckligaste hotell där. Florens ska jag lungt tillbaka till, och defenitivt bo på samma hotell!
Jag måste nog ge Rom en till chans också, annars så är inte Italien mitt land, tyvärr. Äh, det finns så mycket mer att se att jag måste tillbaka! Jag hade en kanonvecka, så skönt med ett avbrott i vardagen! :)

Är man inte lite rolig? Här sitter jag och predikar om komunikation och givande och tagande blablaa... men hur perfekt är jag egentligen? Vad var huvudorsaken till en av nedanstående nämnda saker? - Jo, dålig komunikation från min sida först och främst. Istället för att ta upp problemet så valde jag det omogna alternativet att skriva det i bloggen. Och visst, det är enkelt och bekvämt och man mår bättre för en stund men inte i längden. Det är fel egentligen och skriva så som jag gjorde. Jag tänker inte ta bort det för jag har fortfarande valt att publicera det av en anledning och det känns nästa lika fel att ta bort det, precis som att annullera ett äktenskap så.. Jag vill bara be om ursäkt, speciellt för att det är alltid två i en relation så man bör inte skylla ifrån sig för oftast har man gjort något fel själv också. Det behöver inte alltid vara så men det är så lätt hänt att man missförstår varandra och så sätts nånting felaktigt igång och förstoras osv. Ingen är perfekt, inte ens jag! ;) Jag om någon borde veta bättre än så men ibland tar vissa känslor bara över. Och det är alltid lätt att vara efterklok.

Det som känns bra är att det största jag oroat mig över har löst sig och att jag har min bästevän vid min sida no matter what. Jag känner mig så tom utan henne för hon är den som känner mig bäst och hon är den som alltid funnits där. Det är viktigt att inte glömma sånt när man har sina ups and downs.

Om två timmar ringer min väckarklocka och då är det dags att göra sig i ordning och packa ner det sista. Jag är lite stressad över vikten på resväskan, även om det såg lugnt ut för ett tag sen. Jag har faktiskt lite resfeber och är inte så trött som jag kommer att vara imorgon om jag inte sover nu. Fast två timmar hit och dit.. kanske är bättre än inget? Jag sov en timme innan jag och Lina drog till gymmet men det kändes inte så effektivt. Nej, nu får jag minsann ta och krypa ner under mitt varma och mysiga täcker. Jag menar, det är faktiskt en hel vecka tills jag får sova i min älskade säng igen! Men vet ni vad? Det är det värt! Det kommer vara så otroligt kul i Florens och Rom (Firenze e Roma) så att jag klarar mig utan min säng i en vecka. Fast varför är det alltid så att det händer så roliga saker precis när man ska åka så man nästan funtar på att stanna hemma? Tja, inte vet jag. Men det känns som jag redan är påväg till Italien, tihi.

Okej, nu måste jag äntligen få till ett inlägg klart att publiceras för er som troget går in på min blogg. Jag blir glad när jag ser att det fortfarande finns några som går in här även fast jag är sämst på att publicera inlägg med jämna mellanrum.
Jag har börjat på så många inlägg som senare fått hamna tillsammans i utkast men nu måste jag få till något. Jag måste erkänna att jag känner en viss press men jag ska försöka göra mitt bästa! ;)

Just nu sitter jag i mitt kalla rum och lyssnar på Leona Lewis - Run. På skrivbordet ligger det tusen olika buntar med papper och allt ifrån min fina älskade röda iPod till nagellack och begravda "måste-göras-listor". På tisdag åker jag till Italien med italienskagruppen och det ska bli så härligt och roligt så nu ligger alla dessa listor på vad jag inte ska glömma köpa innan flyget tar av, i en röra på skrivbordet. I morgon ska jag handla resten. Förhoppningsvis hittar jag det jag söker och det är då ett par gladiatorsandaler och en snygg lite mer avslappnad längre kavaj som man kan kavla upp ärmarna lite sådär slarvigt på. Det är så snyggt tycker jag! Jag håller tummarna att jag hittar allt, det skulle nämligen vara pricken över i!

I några av mina tidigare misslyckade inlägg (som hamnade i utkast) så har det varit mycket om hur jag mått på senaste tiden. Även om det har hänt vissa saker som fått mig att må riktigt dåligt så mår jag förvånatsvärt bra och jag känner mig för det mesta glad- även om jag har varit sjuk i över tre veckor nu sammanlagt. Just nu har jag bihåleinfektion, btw!
I alla fall så tänkte jag på vad det är som gjort mig gladare och det är ju för jag valt att umgås med människor som får mig att må bra. Det här känns hemskt men jag har medvetet valt bort människor som inte tillför mig något alls. Jag kommer tillbaka till det nu igen men i en relation så är bland det viktigaste kommunikation och ett GIVANDE och TAGANDE. Även om många har svårt att kommunciera på ett bra sätt så är det sistnämna något många verkar ha ett väldigt stort problem med. Jag är trött på att ge ge och ge. Jag är ingen omänsklig varelse, jag måste också få ta! Jag är trött på att vara omtänksam och inte bli tänkt på sen när det kommer till något annat. Jag är trött på att ta med folk på grejer och sen blir man inte medbjuden tillbaka. Jag är trött på att fixa jobb åt andra och sen när jag står där utan jobb så bryr sig ingen. Jag är trött på att ordna och anpassa mig när ingen annan gör det. Så därför har jag bara lämnat den skiten någon annanstans och fortsatt på det positiva. Attans vad mycket bättre jag mår!
  Jag är inte alls långsiktig av mig. Min supergulliga mentor Lasse frågade häromdan om jag var långsiktig och då svarade jag: Nej, det är jag inte. Jag försöker förtvivlat vara det för jag skulle må bättre då, tror jag. Jag tror jag skulle behöva vara arg och verkligen visa hur besviken jag blivit mot den personen som gjort något mot mig. Men istället så tänker jag: Äh, jag är väl inte så känslig, vafan.. skit i det. Fast då mår jag sämre. Att vara långsiktig för en liten struntsak är väl lite fånigt men när det kommer till att såra någon så får man vara långsiktig. Så gissa vad? Genom att inte tolerera vad vissa har gjort mot mig så har jag blivit långsiktig. Och det känns också bra, konstigt nog!

Genom att umgås mycket med positiva, glada, givande och tagande människor som även får mig att skratta och som jag har riktigt kul med så mår jag som sagt mycket bättre. Jag har umgåtts mycket mer med Lina på senaste tiden och vi har så roligt tillsammans! Jag och Lovisa kallar Lina "godheten själv" och hon är verkligen genomsnäll och vi har så kul tillsammans, vad vi än gör. Jenny och jag har verkligen kommit varandra närmare de senaste två åren och det är jag så himla glad för. Vi har också extremt roligt och om det är nånting som händer så tar Jenny med mig på det och då äger vi det stället! ;) Nej, men Jenny är en otroligt underbar människa! Och sen släkten. Jag kan inte sätta mig in i en situation utan en bra släkt. Jag har nog världens bästa släkt! Jag har otroligt underbara kusiner som alla är bäst på olika sätt! Med släkten kan man vara sig själv och känna sig trygg, även om jag känner mig tjock bland alla snygga smalisar! ;D Tiden med alla er är ovärdelig och jag är så glad att vi ses så ofta som vi gör!

Jag finns där för de som behöver mig men man kan fortfarande inte ta mig eller någon annan, kanske jag ska skriva, förgivet. Man kan ta och ta men tillslut kommer personen man tagit ifrån inte ha något mer att ge och det är så jag känner med vissa i min omgivning. Jag har blivit sviken av några betydelsefulla människor i mitt liv och därför valt att skjuta de åt sidan just för att jag är trött på att vara tillags och inte få nått tillbaka. Jag vet att jag förtjänar bättre.
Men man ska fokusera på de som gör livet bra och det är det jag gör nu!

Nej, om fem minuter är det melodifestivalfinal, tjihoo! Nu ska jag bege mig till övreplan!

Arrivederci!

Idag var Emma, mamma och jag i Forum Nacka igen. Jag tror inte jag gillar den gallerian. Den får mig att må dåligt när jag ser alla dyra kläder jag aldrig skulle ha råd med i massor. Eller rättare sagt, som jag inte skulle ha råd med nu. Emelie ringde för två veckor sen och sa att jag kunde få jobba inne i city på ett 2h-kalas nu i söndags och självklart tackar man inte nej till det. Men med min vanliga tur så blev jag sjuk och sängliggandes med 40 graders feber som sagt. Mitt liv känns piss just nu. I och för sig så gör det alltid det när jag har lågkonjuktur men det står rätt bra till med ekonomin för tillfället i alla fall, så vad är det som får mig att känna mig nere? - Jo, jag har tappat bort min klädstil igen!! Det låter inte så allvarligt men det är det! För snart kommer jag inte ha några kläder längre och jag hittar inget fint i butikerna, eller jovisst gör jag det, men jag vill inte ha det på mig. Så snart kommer jag ha klädtorka och förmodligen gå omkring naken och det mina vänner- är ingen vacker syn (även om det finns några som tror det, stackare). Inne i provhytten på MQ idag såg jag förjävlig ut, jag skojar inte. Det fick mig att verkligen inte köpa några kläder där utan jag hängde tillbaka allt med en avsmak av yuäääk i munnen. Fast tyvärr varade inte avsmaken så länge för jag måste gå till en ny MQ imorgon och testa de där Hilfigerbyxorna, så snygga! Jag menar, mina andra Hilfigerjeans är seriöst gudomligt snygga så ett till par skulle inte sitta fel.
  I alla fall kom jag åter hem med träningskläder från Stadium så nu är jag nöjd med den biten för tillfället. Jag köpte ett par långa löpartajts och ett väldigt gult linne och ett väldigt rosa linne (som jag kom på- inte alls matchar med mina röda skor, yuääk, så nu måste jag köpa nya skor också, vilket är på tiden). På den senaste tiden har jag bara handlat träningskläder vilket också är dökul, men problemet är att det skulle se lite kul ut om jag hade på mig de i skolan.

Så, mitt problem är min stil, för jag vet att jag inte kan behålla stilen så länge till för att när sommaren kommer så blir det lite varmt med ex. gråsvarta jeans, skinnstövlar och en långarmad skjorta. Eller kanske inte i Sverige med tanke på vår sommar men jag hade inte tänkt att vara i Sverige alls på sommarlovet (vet inte hur jag ska lösa det, men på nått sätt ska jag nog kunna fixa det). Jag har alldeles för fula och äckliga ben för söta klänningar och jag hatar shorts för min rumpa ser större ut än New York och jaa. Okej, sanningen är egentligen min kropp- inga kläder passar eller ser bra ut på den (till och med utan kläder ser bättre ut ibland, då är det illa!) så det är nog det som är det största problemet. Och det är inte så lätt att träna den när man ska vara sjuk var och varannan vecka, blä! Skitsamma, det här leder ingen vart, behövde bara skriva av mig.

Så, mitt lov hittils har varit rätt tråkigt med tanke på att jag har varit hemma och sjuk. Idag var försig myisgt när mamma bjöd Emma och mig på lunch men annars har det varit jobbigt, när jag blir sjuk och är hemma får jag så mörka tankar att jag blir rädd över mig själv. I alla fall så ska Emma och jag till stan imorgon. Emma fyllde år i lördags och då fick hon i present att vi skulle gå på bio och jag bjuder på lunch och allt. Emma valde Bedtime stories, tror jag den heter.. så vi ska åka in imorgon på förmiddagen, käka lite lunch, kolla på bio och sen shoppa medan vi väntar på att mamma slutar sitt jobb, hon jobbar på Sturegatan imorgon så då ska vi möta upp henne och gå på en skoaffär som ska ha jättemånga skor och billiga, tihi. Jag vet ju inte vad jag vill ha längre så lär ju inte hitta nått, men mysigt blir det nog! :) 
 
Nej, nu får jag nog ta och sova, mår illa- jobbig dag!

Förresten jag ska börja med Veckans Heting igen, återuppta det nu- tihi, enda anledningen att jag slutade var när jag började träffa S... haha, töntigt. Jag har redan utsett denna veckas heting och hann dyker upp här imorgon!

Sov gott

Jag börjar äntligen återhämta mig efter en ny förkylning med dagar av 40 graders feber. Jag blir så rastlös när jag inte får träna och istället stressar jag upp mig över hur mycket jag missar. Tur att jag hann träna de fyra dagarna innan onsdagen. Jag som skulle träna varje dag den här veckan! Gå upp vid nio-tiden och dra och gymma och sen pass på kvällen med mamma! Men icke sa nicke. Jag gick på en prommenad ute i snön idag och passar på att dansa lite när ingen ser och musiken höjs. Min kropp är redo men huvudet snurrar såfort jag rör ögonen försnabbt. Jag vill tillbaka till F&S, det har blivit mitt nya andra hem! Istället sitter jag här hemma och kör beroendeframkallade Need for Speed Undercover med Emmas nya ratt och pedal, jag älskar det och det bästa utav allt- jag äger! Jag har alltid ägt bilspel! ;D Jag började spela igår och jag tror jag har kvar ca 120 00$ tills jag kan köpa min Audi R8!!! Jag har samlat ihop ca 100 000$ än så länge! Spännande!

Igår kväll mellan 22.00 och 22.30 stod jag och lockade mitt hår i fina och jämna korkskruvar. Det var första gången jag kunde locka hela håret själv utan att det blev fult. Jag visste att jag skulle få göra om vissa lockar på morgonen men det var ändå okej. När jag vaknade imorse så var det som jag trott- jag var tvungen att locka om vissa. Jag gick upp lite tidigare för att hinna göra det och lockarna blev ännu finare denna gång. Jag gjorde mig tillslut ordning och hade i tankarna att lockarna kunde gå ur lite på fysen under träningspasset men det var inget som störde mig. I alla fall så tar jag på mig mina stövlar och kappa, larmar på och går ut. Där ute stelnar jag till och kommer på mig själv att jag gapar stort med munnen i minst 10 sekunder. Ilsken och sur noterar jag att det snöregnar. Fyfan vilket äckligt väder! Dimma, grått och den där jäkla skiten från himlen som landar på marken som gör att man halkar varannat steg man tar. Skit alltså!
  Jag rycker upp dörren igen, slänger mig in och hittar ett halvtrasigt paraply i en av garderoberna. Sur och ilsken fäller jag upp det förbannade paraplyet och beger mig med en väldigt tung väska och en påse med idrottskläder mot bussen. När jag kommer fram till busskuren kommer bussen direkt och jag hoppar på bussen lite gladare eftersom lockarna inte behövde vara länge ute. Kommer till centrum och får vänta på nästa buss i en kvart. När sedan den efterlängtade bussen kommer kollar jag lite snabbt i bussens egna sidospeglar och vad får jag se? Mitt hår är PLATT! Det kan inte bli rakare än så efter man har lockat det i över en timme! Ännu mer irriterad och förbannad satte jag mig på bussen med en trumpen min. Skit vad arg jag blev! Skitväder och pisshår. Jag valde att locka håret på årets mest fuktiga dag, tjiihoo vad jag är smart!

Dagens i-landsproblem!