Tillsammans med Nesrin och hennes storasyster Secil hade jag en underbar vecka! Vi pratade rätt så mycket italienska och det var riktigt kul att man fick använda den och även lära sig nya saker. Vi var från tisdag till söndag morgon i Florens och sen söndag eftermiddag till tisdag morgon i Rom. Jag älskade verkligen Florens men om jag ska vara ärlig så tog det ett par dagar innan jag kände mig hemma i staden. Det var trångt och mycket turister men desto värre var det i Rom! Men tillslut föll jag för de trånga små gatorna, kullerstenarna och de riktigt gamla byggnaderna. Vi bodde på världens mysigaste hotell och vårat hotellrum hade minst 10 meter i tak och en underbar takmålning.

Jag har även blivit mycket mer intresserad av konst och konsthistoria i allmänhet under resan och det har fått mig att vilja läsa mer på liknande spår. Maten var sådär, hade nog lite förhöga förväntningar men paninisarna var super!
Vädret var varmt första dagen. Resterande dagarna frös vi nästan ihjäl med våra tunna vårjackor.

Allting var jättedyrt, mat, kläder, dricka. I Florens fanns det världens finaste nybyggda H&M. Jag köpte inget där eftersom det hade blivit rätt mycket dyrare än att köpa det i Sverige. Däremot har jag köpt det uttittade i Florens hemma nu! Ska fortsätta min klädjakt imorgon!

Jag hade behövt spendera mer tid i Rom tror jag. Hann aldrig känna mig hemma där, tyvärr. Och vi bodde på världens äckligaste hotell där. Florens ska jag lungt tillbaka till, och defenitivt bo på samma hotell!
Jag måste nog ge Rom en till chans också, annars så är inte Italien mitt land, tyvärr. Äh, det finns så mycket mer att se att jag måste tillbaka! Jag hade en kanonvecka, så skönt med ett avbrott i vardagen! :)

Är man inte lite rolig? Här sitter jag och predikar om komunikation och givande och tagande blablaa... men hur perfekt är jag egentligen? Vad var huvudorsaken till en av nedanstående nämnda saker? - Jo, dålig komunikation från min sida först och främst. Istället för att ta upp problemet så valde jag det omogna alternativet att skriva det i bloggen. Och visst, det är enkelt och bekvämt och man mår bättre för en stund men inte i längden. Det är fel egentligen och skriva så som jag gjorde. Jag tänker inte ta bort det för jag har fortfarande valt att publicera det av en anledning och det känns nästa lika fel att ta bort det, precis som att annullera ett äktenskap så.. Jag vill bara be om ursäkt, speciellt för att det är alltid två i en relation så man bör inte skylla ifrån sig för oftast har man gjort något fel själv också. Det behöver inte alltid vara så men det är så lätt hänt att man missförstår varandra och så sätts nånting felaktigt igång och förstoras osv. Ingen är perfekt, inte ens jag! ;) Jag om någon borde veta bättre än så men ibland tar vissa känslor bara över. Och det är alltid lätt att vara efterklok.

Det som känns bra är att det största jag oroat mig över har löst sig och att jag har min bästevän vid min sida no matter what. Jag känner mig så tom utan henne för hon är den som känner mig bäst och hon är den som alltid funnits där. Det är viktigt att inte glömma sånt när man har sina ups and downs.

Om två timmar ringer min väckarklocka och då är det dags att göra sig i ordning och packa ner det sista. Jag är lite stressad över vikten på resväskan, även om det såg lugnt ut för ett tag sen. Jag har faktiskt lite resfeber och är inte så trött som jag kommer att vara imorgon om jag inte sover nu. Fast två timmar hit och dit.. kanske är bättre än inget? Jag sov en timme innan jag och Lina drog till gymmet men det kändes inte så effektivt. Nej, nu får jag minsann ta och krypa ner under mitt varma och mysiga täcker. Jag menar, det är faktiskt en hel vecka tills jag får sova i min älskade säng igen! Men vet ni vad? Det är det värt! Det kommer vara så otroligt kul i Florens och Rom (Firenze e Roma) så att jag klarar mig utan min säng i en vecka. Fast varför är det alltid så att det händer så roliga saker precis när man ska åka så man nästan funtar på att stanna hemma? Tja, inte vet jag. Men det känns som jag redan är påväg till Italien, tihi.

Okej, nu måste jag äntligen få till ett inlägg klart att publiceras för er som troget går in på min blogg. Jag blir glad när jag ser att det fortfarande finns några som går in här även fast jag är sämst på att publicera inlägg med jämna mellanrum.
Jag har börjat på så många inlägg som senare fått hamna tillsammans i utkast men nu måste jag få till något. Jag måste erkänna att jag känner en viss press men jag ska försöka göra mitt bästa! ;)

Just nu sitter jag i mitt kalla rum och lyssnar på Leona Lewis - Run. På skrivbordet ligger det tusen olika buntar med papper och allt ifrån min fina älskade röda iPod till nagellack och begravda "måste-göras-listor". På tisdag åker jag till Italien med italienskagruppen och det ska bli så härligt och roligt så nu ligger alla dessa listor på vad jag inte ska glömma köpa innan flyget tar av, i en röra på skrivbordet. I morgon ska jag handla resten. Förhoppningsvis hittar jag det jag söker och det är då ett par gladiatorsandaler och en snygg lite mer avslappnad längre kavaj som man kan kavla upp ärmarna lite sådär slarvigt på. Det är så snyggt tycker jag! Jag håller tummarna att jag hittar allt, det skulle nämligen vara pricken över i!

I några av mina tidigare misslyckade inlägg (som hamnade i utkast) så har det varit mycket om hur jag mått på senaste tiden. Även om det har hänt vissa saker som fått mig att må riktigt dåligt så mår jag förvånatsvärt bra och jag känner mig för det mesta glad- även om jag har varit sjuk i över tre veckor nu sammanlagt. Just nu har jag bihåleinfektion, btw!
I alla fall så tänkte jag på vad det är som gjort mig gladare och det är ju för jag valt att umgås med människor som får mig att må bra. Det här känns hemskt men jag har medvetet valt bort människor som inte tillför mig något alls. Jag kommer tillbaka till det nu igen men i en relation så är bland det viktigaste kommunikation och ett GIVANDE och TAGANDE. Även om många har svårt att kommunciera på ett bra sätt så är det sistnämna något många verkar ha ett väldigt stort problem med. Jag är trött på att ge ge och ge. Jag är ingen omänsklig varelse, jag måste också få ta! Jag är trött på att vara omtänksam och inte bli tänkt på sen när det kommer till något annat. Jag är trött på att ta med folk på grejer och sen blir man inte medbjuden tillbaka. Jag är trött på att fixa jobb åt andra och sen när jag står där utan jobb så bryr sig ingen. Jag är trött på att ordna och anpassa mig när ingen annan gör det. Så därför har jag bara lämnat den skiten någon annanstans och fortsatt på det positiva. Attans vad mycket bättre jag mår!
  Jag är inte alls långsiktig av mig. Min supergulliga mentor Lasse frågade häromdan om jag var långsiktig och då svarade jag: Nej, det är jag inte. Jag försöker förtvivlat vara det för jag skulle må bättre då, tror jag. Jag tror jag skulle behöva vara arg och verkligen visa hur besviken jag blivit mot den personen som gjort något mot mig. Men istället så tänker jag: Äh, jag är väl inte så känslig, vafan.. skit i det. Fast då mår jag sämre. Att vara långsiktig för en liten struntsak är väl lite fånigt men när det kommer till att såra någon så får man vara långsiktig. Så gissa vad? Genom att inte tolerera vad vissa har gjort mot mig så har jag blivit långsiktig. Och det känns också bra, konstigt nog!

Genom att umgås mycket med positiva, glada, givande och tagande människor som även får mig att skratta och som jag har riktigt kul med så mår jag som sagt mycket bättre. Jag har umgåtts mycket mer med Lina på senaste tiden och vi har så roligt tillsammans! Jag och Lovisa kallar Lina "godheten själv" och hon är verkligen genomsnäll och vi har så kul tillsammans, vad vi än gör. Jenny och jag har verkligen kommit varandra närmare de senaste två åren och det är jag så himla glad för. Vi har också extremt roligt och om det är nånting som händer så tar Jenny med mig på det och då äger vi det stället! ;) Nej, men Jenny är en otroligt underbar människa! Och sen släkten. Jag kan inte sätta mig in i en situation utan en bra släkt. Jag har nog världens bästa släkt! Jag har otroligt underbara kusiner som alla är bäst på olika sätt! Med släkten kan man vara sig själv och känna sig trygg, även om jag känner mig tjock bland alla snygga smalisar! ;D Tiden med alla er är ovärdelig och jag är så glad att vi ses så ofta som vi gör!

Jag finns där för de som behöver mig men man kan fortfarande inte ta mig eller någon annan, kanske jag ska skriva, förgivet. Man kan ta och ta men tillslut kommer personen man tagit ifrån inte ha något mer att ge och det är så jag känner med vissa i min omgivning. Jag har blivit sviken av några betydelsefulla människor i mitt liv och därför valt att skjuta de åt sidan just för att jag är trött på att vara tillags och inte få nått tillbaka. Jag vet att jag förtjänar bättre.
Men man ska fokusera på de som gör livet bra och det är det jag gör nu!

Nej, om fem minuter är det melodifestivalfinal, tjihoo! Nu ska jag bege mig till övreplan!

Arrivederci!