Här sitter jag i köket med Emma framför mig görandes matteläxa. Själv har jag pluggpaus idag. Efter skolan så åkte jag till centrum och försökte få lite julklappsidéer men fick ingen inspiration. Jag mötte upp Emma och kollade lite med henne, sen begav vi oss hem. Vi har bestämt oss att julklappshandlandet ska ske i stan- där den brukar ske. Kommer ihåg förra året när jag hade brutit foten och jag hade inte handlat några julklappar så Lovisa, Emma och jag stressade omkring i stan några dagar innan julafton. Jag kommer ihåg hur ont jag hade och hur mycket folk det var. Men nu är det bättre tider! :)

Idag är datorn och de nya kylskåpen en vecka, grattis! För en vecka sen invigde Emma och jag även YouCam (webkameran i datorn). Då hade vi framför oss den vita och härliga snön tillskillnad från nu då den smällt bort. Jag tror vi tog minst 100 bilder, här under är i alla fall två!

God morgon sötnosar!
Nu sitter jag här med mitt persikote i högsta hugg och tänkte passa på att skriva ett litet inlägg. Det får blir kort för jag ska gå om mindre än 20 minuter!
Jag tänkte på en sak igår. Roomservice är verkligen bäst! Matthias och Johnnie är ju de roligaste människorna på jorden och de är nog bäst på att måla snyggt och göra grymt snygga möbler! Om jag fick välja inredare så skulle de sen få göra allting för de är så jäkla duktiga!
  Ville bara säga att utan de på en onsdagskväll så skulle det vara tomt!

Hoppas ni får en bra dag!
Puss

Nu har jag skrivit ut Isabella Löwengrips träningstips från hennes blogg. De låter helt självklara och jag behöver de som stöd, uppsatta på min glastavla i mitt rum. Eftersom att ta tid till träning inte finns i min värld just nu så glömmer jag bort att träna. Men nu är jag nästan frisk igen så det blir träningsstart nästa vecka! Jag har kommit i underfund med att jag inte är missnöjd med mig själv utan att jag kan bli lite nöjdare. Jag vill inte gå ner i vikt och jag behöver inte bli mycket smalare utan jag vill vara nöjd och det blir jag när jag vet att jag tränar och äter rätt. Jag måste sluta trycka ner mig som jag gör nästan hela tiden plus att det är jobbigt för alla i min omgivning att lyssna på mitt tjat. Nu är det positiva tankar som gäller! Få se hur länge det räcker... nej, men nu är jag taggad! Från och med januarimånad så blir det SATS med Jenny, tjihoo! :)

Att bli bra på bild är nånting jag väldigt sällan blir. Idag på intervjun så förvarnade jag killen som var fotograf. Han skrattade och sa att alla brukar säga så. Då sa jag, är det verkligen så? För jag är ärlig- helt seriös. Då skrattade han igen och sa att, vi får väl se.
  Inom loppet av 5 minuter så insåg han nog att jag hade rätt. Eller jag ville le med tänderna (av någon dum anledning) men han sa att jag skulle slappna av med leendet och då gjorde jag en sur min. Då sa han att allting inte är svart eller vitt, men för mig, när det kommer till ett leende så finns det antingen ett ansträngt leende eller inget leende alls. Efter minst 30 tagna bilder sa han att han hade bilder på mig med alla mina grimaser på- bra att veta! Intervjun gick för övrigt bra. Jag har alltid gillat att bli intervjuad och hon som intervjuade mig var så gullig! Nu litar jag på dessa människor så de inte tar det värsta fotot och inte skriver något jag inte sagt, vilket jag inte tror de skulle göra! :) 

Pratade med Emelie idag, på jobbet, och det blir så att jag ska ansvara för kalasen nu på lördag! Jag och Olivia ska för första gången få ha kalas tillsammans utan någon instruktör, så det ska bli intressant och se om vi klarar det- vilket jag vet att vi gör! Olivia började samma dag jag började så vi är ungefär lika nya! Hela helgen består av jobb, sammanlagt fem kalas varav ett är på engelska. Ska bli riktigt kul! 

För övrigt så gick historia- och kriminologiseminariumet hyffsat okej- kriminologin lite bättre men å andra sidan har jag blivit helt insatt i det kriminella gänget vi hade. Jag håller på att läsa Svensk maffia nu och det är väldigt intressant, skrämmande men sant. Kan rekommendera den om ni är intresserade. Det är en ren faktabok!

Nu ska jag plugga natur och religion! Har förhör och någon skrivuppgift! :) 
Puss mina vänner 

Det brukar vara så att när jag har väldigt mycket att göra så tar jag min tid att blogga och när jag har det rätt slappt så blir det inte av något bloggande. Så vad har hänt när jag varit ute på vift?

I lördags jobbade jag med Linn, vi är riktigt bra kalasbuddys alltså. Kalasen blir toppen! Sen hade min chef Åsa sitt ena barns kalas där så då fick jag stanna kvar och hjälpa till. Roligt var det också att Seth, trollkarlen dök upp- han var riktigt duktig! Jag kom hem vid tio och ännu en helg förblev osocial mot mina vänner. Lugn lugn, jag förblir mer osocial nu till helgen då jag jobbar lördag och söndag. Men roligt är det minsann på jobbet! Har min Jenny att tacka! :)

Nu sitter jag här i en av mina fåtöljer i mitt rum. Förra veckan så fick vi vår nya bärbara dator som vi beställt. Jag tror den här är en av de finaste bärbara datorerna jag nånsin sett alltså! Älskar skärmen som är 17"! Den är grymt snygg alltså. Den har sina specialfunktioner också- me like. 

Jag är så slutkörd i hjärnan. Har både historiaseminarium och kriminologiseminarium imorgon. Inte minst så ska jag också på en intervju med tidningsförlaget som gör skolans tidning (den som skickas ut till alla som funderar att gå på det bästa gymnasiet!). Det ska iofs bli lite kul men de ska även fotas och som ni vet så blir jag inte bra på kort. That's it!- the end.

Appråpå ingenting så kom jag på en sak angående min vinterjacka. Man får många kommentarer, de flesta är på skoj, många har såklart fördomar, många är nog avundsjuka, många gillar den- andra inte, den är grymt snygg, väldigt varm, vad kan vi då prata om? - Jo, Canada Goose! Jag är så glad för det är första gången jag inte fryser med någon vinterjacka och det bästa utav allt är att jag slipper få ryggskott pga av för mycket kyla mot ryggen.

Sen kan jag säga till de som är emot de av någon anledning. Dun är det i alla vinterjackor som är dunjackor. Sen kan jag förstå folks åsikter om pälsen på luvan men å andra sidan är det ingen hel jäkla pälskappa och det är garanterat att djuret(vad det nu är för djur) har blivit bättre behandlat än på en fejkgoosejacka tillverkad i China eller Thailand! Senaste fejkgoosejackorna tullen beslagtog innehöll ju senor och ben inne i jackan, det är väl inte direkt trevlig och DÅ kan man börja prata om hur man behandlar djuren. För över 10 årsen då Goosejackan slog till bland bratsen på Stureplan så var det ju mycket skriverier om behandlingen av djur hit och dit. Nu är tillverkarna av Canada Goose så hårt bevakade att (vad jag tror) de inte inte skulle komma undan med att behandla djur fel. Åtminstone hoppas jag det!
Om man är emot goosejackor  med ett argument som "ahh, man ser alla dessa fjortisar gå omkring i dessa jackor, ahh, alla har likadana, fan vad fult, ahh!" så kan jag ju börja säga att svar: ja, det är många som har Goosejackor men även Fjällräven eller Boomerang OM vi inte ska tala om Everestjackor då det finns en väldigt vanlig modell som halva landet går omkring i. Jag vill klargöra att jag också har en sån, min mamma har en sån men även hälften av tjejerna i min klass har en sån. Kanske ska ta sig en titt omkring innan man bara klankar ner på ett märke, avundsjuk eller?

Tänk på att om du ska köpa en Goosejacka att du är nogrann med att kolla om den är äkta. Det förekommer att butiker får in fel eller att folk säljer fejk. Om den inte är äkta så har den inte gått igenom alla tester och allting för att djuret ska ha mått bra osv!

Jag letade lite efter bilder på någon som jag visste har snygg klädstil och tänkte genast på Lauren Conrad, ni vet The Hills-LC. Jag hittade massor med fina bilder på henne, ska nämligen ha de till italienskan, men en sak gjorde mig lite smått avundsjuk. Hon har bytt ut sin Mercedes mot, ja gissa en gång, mot den bil jag skulle göra allt för (nästan)- Audi R8!! Buhu alltså. Jag blir väääldigt sällan avundsjuk men nu blev jag det, attans alltså! Eller egentligen är det fel att säga att jag blir avundsjuk för jag missunnar inte LC bilen men jag skulle också gärna vilja ha den. Har velat haft den innan den kom ut on the market. Ibland vill jag ha pengar. Sådär snuskigt mycket pengar. Då skulle jag ha flera bilar, flera olika R8:or. Det som glädjer mig är att hon har den i silver. Min ska vara helt svart! Jag skulle kunna fortsätta skriva om bilen resten av mitt liv men nu får det vara nog.

 

Jag måste erkänna en sak. Jag är så kär i Idol-Robin B så jag dör när jag ser honom! Jag är ju inte direkt ensam att vara det och själv, måste jag säga, att det är rätt fjortisaktigt att hålla på och säga att man är kär i en "idol" för såfort idolen inte syns i TV:n så försvinner känslorna... kortvarig kärlek. Men vafan, jag orkar inte bry mig. Jag vill vara kär i en idol som är riktigt skön, som har världens humor och verkar sådär töntigt snäll. Igårkväll när det var Idol satt jag och Elena och dregglade över honom OCH man kunde se hans bröstmuskler under t-shirten, det var inte lite hett! En sak jag aldrig kommer göra är att bete mig som en galen idol-fjortis och skrika Robin B över hela idolstudion. Utan här i bloggen får jag avreagera mig, vara fjortisaktig- och säga att jag är kär i Robin B- vilket jag egentligen inte är. Jag bara diggar honom!
  Det bästa utav allt är att han kör motorcross- inte lite dåligt! :)

Om man ska kommentera Robins sång så har det blivit bättre om man jämför med i början, tycker jag. Han börjar hitta sin stil mer och mer och hans röst har blivit mycket härligare. Även om Robin är min käraste så hoppas jag att jag får se Kevin och Alice i Globen! :)

___________________
- Hehe, det kanske inte är så konstigt att jag känner igen din "skrivstil" med tanke på att vi skrivit i rätt många år till varandra, right? :)

Denna helg skulle bli rolig ju! Först lilla papis kalas och sen jobba på söndagen. Nu har vi fått avboka allting eftersom Emma, pappa och jag är extremt förkylda. Men jag får ta och njuta av att inte ha nånting att göra, men om jag ska vara ärlig är det rätt skönt.

Jag vet att min blogg på sistone inte varit så bra. Jag känner mig överhuvudtaget inte inspirerad till att skriva nånting vilket jag tycker är tråkigt för jag älskar att skriva och det är en av de få sakerna jag är bra på! Det kommer nog bli lite till och från med skrivandet som det har varit på sistone, bara så att ni vet!

Jag kommer ihåg när det blev sommarlov i år. Då jag släppte alla kraven på mig själv, och bara var mig själv. Jag kommer ihåg hur bra jag mådde även fast jag först kände att somaren skulle bli sämst och istället blev den en av de bästa! I lite mer än två månader mådde jag så bra! Jag mötte för första gången S några veckor in på sommarlovet och allt var så nytt och spännande! Jag var nog en av de lyckligaste på jorden: Jag hade världens bästa familj, världens bästa kompisar och kanske en blivande underbar pojkvän. Jag har fortfarande världens bästa familj och kompisar- vill jag bara tillägga!

I alla fall, under sommaren hann jag tänka att jag när skolan började igen inte skulle ha så höga krav på mig själv och bara fortsätta plugga mycket men vara nöjd med resultatet, även om det var ett VG eller G.
När skolan började igen så mådde jag bra- jag hade nya krafter och jag hade en pojkvän. Jag hade återfått min självkänsla och för en gångsskull så hade jag inte känt mig så dum i huvudet på några månader! Att fått tillbaka min självkänsla gjorde att jag gick in med rätt inställning i skolan, till att träna osv. Jag var den riktiga Annelie: glad, med bra självkänsla och alltmänt positiv inställd till allt. Det var då.

Jag kan ställa frågan: Vad gick snett? till mig själv och jag vet svaret. Även om S var en ljus period i mitt liv så var det inte bara han som fick mig att återfå min självkänsla utan det var att jag bearbetat mina känslor under sommaren. Så var nånstans gick det snett? När började jag må såhär igen? När började jag känna att alla andra är så mycket bättre än vad jag är? När började jag tänka: Ånej, jag kan inte säga något i den här diskussionen för jag har ingen egentligen fakta bakom i jämfört med alla andra? Men egentligen, hur många är det som har det? De flesta är bara bra på att framföra sina åsikter på ett bra sätt. Jag har också åsikter men jag är för feg, rädd för att nån ska totalsåga mig för att jag inte kan så mycket om ämnet. Men hallå, när blev jag sån? När blev jag den som nästan gömde sig för att läraren inte ska välja en? När blev jag den som inte kom  med bra åsikter? När blev jag den som inte var rädd för att säga något även om det kanske inte var rätt? Jag har svaret: Sen jag började i gymnasiet.

Jag hade blivit glad om jag hade kunnat förstå svaret men jag är för dum för att förstå. Jag trivs  jättejättebra i skolan och i klassen, har aldrig trivts så bra! Men jag önskar jag kunde trivas med mig själv. Jag önskar att jag kunde sluta bry mig om vad andra tycker (har blivit bättre med det). Jag har gjort vissa framsteg, ex. att nöja mig med ett VG, för jag vet att jag är för dum för att få ett MVG i de flesta ämnena!

Jag skyller absolut inte på någon utan det här har med mig själv att göra. Jag vill inte vara någon annan utan bara hitta tillbaka till mig själv- till den positiva och rätt smarta tjej jag brukade vara. Jag läste i en väldigt bra bok där det stod att om man inte har bra självkänsla (vilket inte är samma som självförtoende!) så presterar man inte lika bra. Tror du jag kände mig hemma när jag läste det? - Ja. Vilket också gjorde det värre för jag är inte sådan.

Visst, vissa saker ändras som ex. vikten (som jag också har släppt för tillfället) men inte saker som att vara positiv och rätt smart. Jag tror jag hela tiden försöker visa att jag också kan så mycket- söker bekräftelse och inte får den, därför blir det värre! Det känns bara så hopplöst för jag vet inte hur jag ska lösa det!

Dagarna jag var på Vasamuseet kunde jag helt plötsligt återfå min självkänsla igen. Där blev jag behandlad på ett sånt sätt (bra sätt) som fick mig att känna mig som en individ med bra och egna åsikter.
Vad är då skillnad mellan skolan och Vasamuseet? Säg inte att det är betygspressen för man blir även bedömd av andra på Vasamuseet (ex. hur man uppför sig, agerar osv). Om jag hade ett bra svar med en bra lösning till så skulle jag vara tacksam att ta emot det. Men den enda som kan hitta svaret och komma på lösningen är jag.

Jag vet bara inte hur jag ska bära mig åt och hur mycket jag orkar. Jag tror absolut inte att byta skola skulle lösa saken, det är att fly från sina problem.

Men, vad är det då?

När man är sjuk hinner man mycket som att...

- se på gamla avsnitt av Vänner (fast jag aldrig gillat Vänner så mycket)
- läsa Män som hatar kvinnor
- snyta sig ex antal gånger
- se på Disney channel, även fast man har sett avsnitten hundra gånger om (ooops, pinsamt! ;))
- oroa sig för saker
- inse hur dyrt det är att träna på SATS
- dricka massor med te
- se bra musikvideor på MTV
- tycka synd om sig själv
- läsa folks bloggar
- se på gamla avsnitt av The Hills på MTV's hemsida
- sova lite
- missa saker i plugget
- tänka på sin mormor
- sitta i sin syrras rum och skriva i bloggen
mfl.

allt detta har jag gjort idag, rätt tråkigt faktiskt!

Det bästa är att om man vilar blir man också frisk snabbare! Jag blir bara lite sur att jag sjöng i kören i tisdags för min alls blev verkligen värre efter det!

Men vet ni vad, jag ska inte tycka synd om mig själv för det är så många andra som är sjuka nu eller har det mycket värre!

Hoppas ni får en bra helg!
Puss

Imorse hade jag ställt väckarklockan tidigare än vad jag egentligen behövde gå upp. Först och främst var det för att hinna säga grattis till min kära far som fyller år idag men också så att jag lagom kunde se Obama hålla sitt vinnande tal. Jag vet ungefär vad både McCain och Obama står för och hållt på Obama sen jag såg han förlängesen prata med det amerikanska folket. Jag hoppas också på en förändring och jag tror att det kan bli en. Frågan är bara vad som krävs och hur bra förändringarna blir. Det finns massor med frågor och det är så mycket jag inte vet men man får hålla koll på nyheterna och hoppas att Obama gör det här till nånting bra!

Ha en bra dag!

Nu är jag (och jag som tänkte skriva äntligen) hemma igen. Jag vet att jag bara stack sådär. Utan att skriva "hejdå nu bär det av till Lanzarote" eller något men det har sina förklaringar. Vilket jag inte orkar förklara. Under mer än en vecka utan bloggen så har det hänt så otroligt många saker och just nu, här, kommer inte allting att komma med. Kanske bara en liten procentdel. Men jag kan börja att säga att jag har haft det underbart. Jag har även hunnit tänka. På hur jag vill ha saker och ting i mitt liv. Fast å andra sidan har jag tänkt mindre än vanligt och det har varit megaskönt.

Visst vill jag skriva ner saker som har hänt här bara för att jag sedan ska kunna titta tillbaks och inse hur bra jag har haft det men jag känner att det kommer bli alltför långt (längre än inläggen under vilket var nödvändigt :)) men jag orkar inte. Istället får det komma lite bilder med tiden.

Lite fakta från min sida 
Ön Lanzarote är bland det fulaste jag sett (ni får se bilderna sen). Det regnade nog lite varje dag men bara i nån minut åt gången (och väldigt lite). När det blåste så blåste det rejält och det blåste ungefär hela tiden. Atlanten var varmt att bada i men också väldigt stora vågor då vi badade (konstigt med tanke på blåsten). Bungalow-hotellet som vi bodde på var bland det finaste jag sett. Det var jättefräscht och snyggt. Vi hade en jättstor uteterass, ett jättefint kök och hallen/vardagsrummet var fint och mysigt. Mammas och pappas sovrum var väldigt stort med fönsterdörrar ut till ena delen av terassen plus att de hade ett badrum med badkar osv. från deras rum. Emma och jag hade också ett stort rum med fönsterdörrar ut till en annan del av terassen plus ett fönster ut över den fina utsikten (det var dock fint). Emma och jag hade även ett eget badrum utanför vårat rum med dusch osv. Jag älskade den lägenheten. Hotellet hade även en varm yakuzzi (hur det nu stavas) och jag tror vi bubblade varje dag. Även en stor men iskall pool.

Området vi bodde i var väldigt nytt ca 3 år och allting var väldigt fint och fräscht där. Dock var det inte så etablerat än så man var tvungen att gå en bit för att komma till civilisationen, kändes det som. Längs kusten av ön så finns det en strandpromenad  som är flera mil lång. Den var underbar att gå och Emma och jag var även ute och sprang där (vi hade med oss löparskor). Vi gick även in till stan ett flertal gånger. Även om själva landet var fult så hade vi underbart!