Idag höll jag på att bli överkörd av en lastbil.
Det konstigaste var att jag inte insåg vad som höll på att hända förrän kanske 10 minuter senare då jag tänkte "Shiet, jag kommer verkligen inte få uppleva min artonårsdag om jag fortsätter såhär!".

Idag har jag städat köket. Från topp till tå. Det var underbart att se det gnistra när jag var klar. Jag hade fått köket att gnistra. Jag hade gjort nånting bra, som inte var för mig själv.

Påsken är en av mina favorithögtider. Just för att våren är påväg, ljusare dagar och mer sol. Det serveras oftast väldigt got mat, släkten träffas och man är ledig. Vanligtvis brukar det bli väldigt mycket gott godisätande och speciellt chokladägg och kaniner. Men eftersom jag i snart 10 månader skulle jag tro, inte har ätit godis så blir det inget denna påsk. Det känns faktiskt bra ändå! Jag kan ju äta mer mat istället! ;)

Emma är i Danmark nu så mamma, pappa och jag är för oss själva fram till måndag kväll. Imorgon ska vi åka på nån tur. Kanske till Vaxholm eller Norrtälje. Vi har inte riktigt bestämt oss än. Det ska bli mysigt, om det är fint väder och alla är på bra humör (inklusive mig själv).

De senaste dagarna har jag varit på väldigt dåligt humör. Eller rättare sagt, mer lågmäld än vanligt. Det känns rätt tungt när jag tänker på framtiden för det har lagt sig ett grått moln över allt. Jag vet att det går upp och ner. Jag försöker verkligen tänka så men det är inte alltid så lätt. "För tänk om molnet inte blåser bort, tänk om allting fortsätter att se grått ut? Då pallar jag inte!".

Idag skulle jag på Skansen med tjejerna i klassen men var verkligen inte på humör för det. Stannade hemma istället och läste 100 sidor i sista Twilight-boken, Så länge vi båda andas. Jag älskar den boken, eller rättare sagt hela serien! Underbart bra!
Mamma och jag drog och tränade sen, det var skitjobbigt! Hade väldigt ont i min rygg och ingen ork alls i kroppen! Jag såg mest ut som en trulig påkörd zombie. "Jag försökte inte ens".

Jag har aldrig lust och skriva när jag känner såhär, men det känns bra att dokumentera dessa känslor också. Som sagt, dagbloggen är ju till för att jag ska lära mig av mina misstag också!

Imorgon ska jag och Emma dra till Sickla. Jag vill shoppa men jag har inga pengar! :( Ändå har jag lyckats köpa rätt mycket de senaste månaderna. I alla fall ska vi fika- det ska bli mysigt! Emma åker ju till Danmark, Gylland, på torsag-måndag. Handbollscup.

Nej, nu ska jag återvända till soffan med min älskade bok.
Hoppas jag mår bättre imorgon!

Nu har jag inte kunnat träna på ett tag eftersom min rygg krånglar, har en liten variant av ryggskott igen och det känns faktiskt väldigt tröstlöst. Det känns som nån där uppe vill att jag ska vara tjock eller nått. Ibland önskar jag att jag inte hade så mycket till aptit, det skulle vara mycket enklare då. Jag lägger på mig synligt fett såfort jag bara kollar på en bakelse. Jag orkar snart inte mer! Jag vet att jag måste minska på mängden av mat men det är inte så enkelt, för då skulle jag göra det. Men istället tänker jag: Då tränar jag mer! Och så kan jag inte låta bli då att träna 5-6 gånger/vecka och då blir jag sjuk för min kropp orkar inte med det bara sådär. Om jag är smart så ökar jag träningen successivt. Men smart är jag ju inte så. Jag vet att jag kan klara det om jag bara vill. Problemet är att jag är väldigt svart-vit när det kommer till det här. Antingen äter jag inte så mycket och tränar stenhårt eller så äter jag överdrivet mycket och tränar ingenting alls. Jag kommer dö i förtid. Om det inte är av övervikt så är det för att jag inte pallar må så här till och från. Jävla kropp. Livet är verkligen inte rättvisst! Jag vill så gärna vara liten och nätt men istället är jag en stor kluns med ton av muskler som inte direkt gör en smidig för fem öre. Stuntals är jag nöjd dock men det är väldigt få perioder. Blä blä blä. Men jag måste faktiskt få tycka synd om mig själv för ett litet tag. Från och med imorgonbitti ska jag börja om igen. Verkligen tänka på vad jag äter. Inte äta mycket. Träningen är inget problem- jag älskar att träna nu.. det är mer ryggen som inte gör det. I alla fall... jag vet att jag klarar det. Det handlar om att ändra livsstil och jag tror jag vet vad den innebär och jag tror att jag är redo. Så ful som jag känner mig stuntals önskar jag ingen att känna!

Nej, det här blir ett avslutat kapitel och imorgon börjar ett nytt! Med det här så vill jag aldrig må som jag gör igen... avslutat kapitel. Imorgon påbörjas det nya!