Jag suger på att blogga just nu. Men jag sitter nästan aldrig framför datorn nuförtiden. Jag funderar på att kanske ta upp min wordpressblogg igen så jag kan posta inlägg via mobilen. I sånna fall så skulle det bli lite mer fart på det. Fler uppdateringar och så. Men vi får se. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta upp. Det händer så mycket just nu men ändå så lite. Jag är fortfarande sjuk, men jag hoppas återbesöket på onsdag kommer med något bra. Jag vill egentligen berätta massor om allt som händer, men just nu kan jag inte. Jag får helt enkelt fortsätta hosta och ni får fortsätta stå ut med mig. Åtminstone ett litet tag till. Jag återkommer med ett roligare inlägg lite senare! Kram!

Kommer ni ihåg? I april 2009 i Nynäshamn, påväg hem till Aleese för hennes supergoda köttfärssås, Singstar och Harry Potter! Mysigt värre! Jag vill ha vår och sommar nu, även om jag älskar den kalla luften och den glittrande snön!

Jag tog som sagt sovmorgon och gick upp rätt sent. Det var jätteskönt! Innan jag somnade igår blev jag jättesugen på Fattiga riddare. Delvis eftersom jag har börjat se om O.C igen och de har alltid så goda frukostar. Så när jag steg upp satte jag igång och gjorde Fattiga riddare. De blev supergoda! Verkligen en perfekt start på dagen. Nu är jag i skolan och ska ha en lektion, sen slutar jag. Kram!

Just nu är mitt liv lite kaos. Förutom att jag bara blir sämre, med hostan och allt så råkade jag starta måndagsmorgon med att försova mig till 9.00 när min buss skulle gå 9.02. Mindre lyckat. Sedan dess har jag varit extremt trött. Alltså, verkligen överdrivet trött. Imorgon hade jag tänkt att ta lite sovmorgon och jobba hemma på min filosofianalys. Sen åker jag in för att ha en lektion, svenska C. Jag vill träna. Jag får inte träna. Jag har ångest. Men, det är samma gamla visa så jag ska sluta tjata om det.

Studenten. Jag har börjat kolla på klänningar. Än har jag inte hittat någon pärla. Jag vill att klänningen ska kännas som "den" när jag har den på mig. Den ska sitta som en smäck och vara helt underbar. Klänningen ska vara speciell. Skor. Skor tycker jag alltid är svårt. Skorna måste också vara perfekta. Allt ska vara perfekt den 6 juni. Men tänk så mycket som kan gå snett! Och tänk så mycket som kan bli rätt! Det är inte långt kvar och det är så jäkla skönt. Och faktiskt, så skrämmer det mig inte alls så mycket längre!

Btw, så hände en rolig sak idag mitt upp i all röra. Berättar senare! :)

Nu ska jag forsätta kolla på NCIS Los Angeles, en toppengreat serie! Adios!

Ser ni mitt lilla blåmärke precis på högra knogen? Direkt efter fotot tagits blev det jättestort och jättemörkt. Jättekonstigt! Jag trodde jag hade hudcancer, men det försvann tillslut som tur var!

Visste ni att man egentligen inte ska säga till någon människa att han/hon är "duktig"? För tydligen så säger man bara det till hundar och katter och så... för tydligen ska det vara nedsättande. Konstigt. Jag läste det i någon artikel för länge sen och vi diskuterade det på nån släktmiddag för ett tag sen. Jag håller inte med om att ordet duktig är nedsättande men om det är så nedsättande, varför ska man då säga det till hundar och katter om de gjort något bra? Som om de vore mindre värda.... suck, ibland förstår jag bara inte.

Idag har jag varit duktig. Jag har skrivit klart ena PA-grejen, kommenterat Fridas novell och gett henne feedback. Sen har jag även kommit väldigt långt på min moralfilosofiska analys i Filosofin. Nu behöver jag bara lite feedback från Camilla, så jag kan göra klart den sen! Det så känns sådär härligt skönt när man har varit såhär duktig!

Jossan ringde för ett tag sen. Vi bestämde att vi skulle ha studentkommittémöte imorgonbitti och boka flak till vår klass och så. Så nu har jag just skrivit ett avtal eller mer en överenskommelse så alla kan skriva på imorgon!

Nu ska jag spela lite gitarr och sen fixa mina naglar. Ska även fortsätta snurvla vidare, nu har jag blivit förkyld på riktigt. Extremt kul! Men jag ska fortfarande sätta igång med träningen imorgon, inget ska få hindra mig nu! Ciao!

Jag testade att ta en egobild med min iPhone och det går knappast! Det är bra för det betyder att iPhones inte är avsedda för fjortisar... haha.

Ett bevis på att jag verkligen inte kan sluta träna, inte ens vara sjuk i en vecka: Jag har gått ner 2 kg i muskler sen förra lördagen. Och jag har ätit som en häst så det har inte med att jag har ätit mindre. Jag känner hur hela kroppen slappar till sig. JAG HATAR DET! Jag vill bara gråta och låsa in mig nånstans, men jag orkar inte. På måndag börjar jag träna igen. Jag skiter i om jag är sjuk, om det visar sig att jag har lunginflamation istället för astma. Jag mår seriöst sämre över min kropp plus att jag har så sjukt mycket överskottsenergi och tar det ändå inte lugnt. Jag springer omkring i hela huset, dansar till varenda låt på Spotify, gör situps i sängen, haha. Jag har seriöst ett sjukligt beteende. Men som jag säger, så länge jag vet det så är det ingen fara.

Jahapp, det här blev ju ett roligt inlägg... not. Jag tänkte bara ta med första meningen och så spann det iväg. I alla fall så kom paketet med det jag beställt idag! Eller pappa åkte och hämtade det! Som många i klassen undrade så kan jag säga att ni kommer att få veta vad det är om ungefär en månad. Jag älskar det jag har beställt men jag ska som sagt ge bort det och det känns ännu bättre och roligare!!

Nu ska vi till kusin för att fira henne!
Kram på er!

Update på hostfronten: Hostade tre timmar i sträck i natt innan jag somnade.

Idag har det varit en lugn dag. Jag stannade hemma från skolan. Det var vinterfriluftsdag och jag skulle simma, men eftersom min doktor sagt att jag inte får träna före nästa onsdag så stannade jag hemma. Vid två drog jag in till stan för att träffa Martina! Jag mådde sådär, hostan var igång igen och huvudvärk. Jag hatar hostan. Nåväl, nog om hostan. Vid tre träffade jag Martina och vi gick och fikade i Kulturhuset. Martina bjöd mig på fika och vi satt och pratade precis vid fönsterna. Vi var så högt upp att jag nästan fick svindel. Det var jättemysigt! Vid fem sen drog vi till Åhlens och Roger, Martinas man, hämtade upp oss och de var gulliga att skjutsa mig hem.

Nu har vi i familjen skrikit sönder oss (inte jag, jag hostar sönder mig) i handbollsmatchen, Sverige-Tyskland. Nu är det Let's dance och jag får kräkreflexer såfort jag hör det hemska bandet sjunga och spela. Det låter som alltid förjävligt. Hemskt!

Imorgon ska vi fira kusin Malin. Hon fyllde 21 i tisdags! Det ska bli mysigt!

Kram!

Nu sitter jag hostandes i skolan. Jag har tagit hostan till en ny nivå. Jag vet inte riktigt på vilket sätt, men jag har i alla fall gjort det. Idag är hostan inte lika slemmig, mysigt att veta va? I alla fall var jag hos doktorn igår och jag vet inte om det var goda nyheter jag fick. Nej, det var det inte. Tydligen ska jag ha astma. Jag, astma? Det ska tydligen hänga ihop med mina eksem. Så enligt doktorn ska jag ha eksem i luftrören, på luftrörsväggarna eller nått vilket gör att det irriterar och kliar så att jag bli TOKIG. Så nu har jag fått astmamedicin och luftrörsvidgande. Jag uppskattar det inte så. Jag hade hellre tagit penicillin och att det blivit bra sen. Om jag nu verkligen har astma så kommer jag ha det resten av livet, den här jävla hostan. Bara att det är kommer att vara bättre vissa perioder och andra sämre. Det suger. Om två veckor ska jag på återbesök och då vet jag om jag har astma på riktigt. Men grejen är att jag mår inte alls bra nu. Jag är riktigt täppt, har huvudvärk och fryser så jag tror jag har fått en förkylning ovanpå det här. Åh, usch, jag vet inte. Det känns inte så kul right now. Jag blir deprimerad så fort jag ser astmamedicinen. Men livet består av motgångar och det gäller då att hitta en väg att ta sig förbi de, jag har inte riktigt hittat den vägen än, men det kommer.

Stinis, Vendi och Linis, precis brevid mig här i skolan. De är lika knasiga som vanligt!

Nu börjar jag bli galen. Jag har hostat och hostat, jag vet inte hur länge. Jag hostar så mycket att jag får syrebrist och nästan svimmar. Och jag har jätteont i huvudet. Jag har haft så här i några veckor och grejen är att jag tränat ganska hårt på det. Jättedumt men det spritter i min kropp och jag har inga planer på att slappa till mig så jag vet inte hur jag ska lösa det här nu. Idag gick jag hem från skolan. Jag mår illa bara av att hålla inne hostan en gång och hela kroppen blir helt slut. Jag har redan ångest över träningen och tycker extremt synd om mig själv. Jag känner mig som en kille när de blir förkylda (generarlisering). Då tycker de jättesynd om sig själva, vilket är extremt kul. Jag känner mig så nu, men det är ju fyfan jävligt synd om mig. Såfort jag verkligen älskar träningen, börjar se bättre ut så blir jag sjuk. Jag är så arg och det lär inte släppa på ett bra tag. Anyhow, så har jag bokat tid hos doktorn och jag ber att han kommer att säga "Ta den här och den här medicinen så blir du bra, undertiden får du träna så mycket du vill, du kanske inte bör springa ute men gymma och gympapass är utomordentligt bra! Du vet, du kommer ju bli extremt tjock annars, och det vill vi ju inte...!". Det är ju ytterst otroligt att han skulle säga så, men vem vet? Kanske har jag lite tur?

Jag vet att jag låter rätt överdriven när det kommer till min situation om träning men är man jag så förstår man. Vet man hur jävla jobbigt det är att aldrig riktigt få komma igång och när man börjar göra det så blir man sjuk i flera veckor som hela tiden hindrar en. För det mesta så tar jag 3 steg framåt när jag tränar och 2½ stegt bakåt så fort jag blir sjuk och just det där ½ steget som är kvar är inte mycket så det är nästan som att börja från 0 varje gång. JAG HATAR DET! Det är väldigt tröstlöst och får mig att må extremt dåligt. Så därför är jag nojig om träningen och för att jag tycker det är jättekul + att jag gärna vill kunna äta mat, vilket jag praktiskt inte taget kan när jag inte tränar eftersom jag lägger på mig direkt. Ingen inbillning och inget påhitt. Det är extremt sant, tyvärr.

Sen kan jag verkligen inte hålla mig. Jag måste berätta en sak. Men jag kan inte säga så mycket så jag blir hemlighetsfull som vanligt. Igår beställde jag en sak, en jättecool och fin sak! Jag älskar den, men den är inte till mig! Det känns jättekul att den inte är till mig, jag ska liksom ge bort den! Wihoo, vad spännande! Mer kan jag inte säga!! Tihi...

Kram på er!

Jag känner verkligen att jag har perioder då jag vill dela med mig av mitt liv och perioder då jag verkligen inte vill. Just nu är jag inne i en period då det händer rätt mycket och jag känner inte direkt för att dela med mig om allt. Det känns å andra sidan jättetråkigt eftersom jag dokumenterar mitt liv mest för mig själv och för mina vänner och andra som vill läsa. Men jag antar att andra också har sånna perioder, jag är bara glad att jag inte har tusentals läsare som förväntar sig flera inlägg av mig om dan. Jag kommer givetvis fortsätta försöka skriva varje dag och förhoppningsvis kommer jag snart att krypa ur mitt skal igen.

Igår, familjen S på middag. Det var verkligen jättetrevligt! Vi skrattade otroligt mycket, Andrea knäppskal har startat Friskis United (amerikanskt uttal) för oss kvinnor som är mer som män, har rejäla muskler och så, haha. Jag hamnade ju genast i topp men efter att jag berättat att Elena tar 180 kg i benpress hamnade hon rätt högt över mig, alltså toppelitopptopptoppelitopp.... ja, ni fattar. Det var så roligt att få catcha upp med Isabell, Andrea och Madeleine igen! Jag har verkligen saknat de och nu ska det verkligen inte bli 1½ år tills vi ses igen. Det är ju egentligen helt sjukt lång tid! Förhoppningsvis ska vi till deras landställe till sommaren/hösten! Men jag hade såklart tänkt att träffa Andrea och Isabell tidigare än så i alla fall!

Nu ska vi snart åka iväg till mormor. Hon fyllde 80 år för ett par veckor sen men då var det besöksförbud där hon bor pga. vinterkräksjukan. Tack för det, säger jag, vem vill bli magsjuk? Dit kommer även mina kusiner på mammas sida. Min älskade Jenny och Mickepicke. Jag saknar de massor!!

Ni får ha en bra dag nu!

Det tog 18 år för mig att inse att jag lider av en personlighetsstörning.
Bilderna visar från en sekund till en annan.
Inte helt normalt...

Snart kommer familjen S på middag! Jag har inte sett de på evigheter. Visst, vi har setts i Sickla några gånger, när vi handlat både mat och annat men vi har inte hunnit prata och catcha upp. Vi brukar ha kräftskiva på deras landställe i slutet av augusti varje år men förra året blev det inget och på 1½ år hinner det hända massor och det vet jag att det gjort! :)

Jag har på mig en tunika/klänning från Veromoda,
halsband Pilgrim och armand likaså!
Nu håller jag tummarna för att lockarna håller. Köpte en ny hårspray idag och har även använt mammas mousse och innan gjorde jag en hårinpackning. Så nu återstår det att se om håret inte är spikrakt när kvällen tar vid!

Jag har nyss avslutat säsong två av The City. Jag tycker Whitney är riktigt cool, även om hon ibland skulle behöva lite mer stake och ta för sig lite mer, så är hon så otroligt snäll (vilket kan vara en stor nackdel ibland också, eftersom man lätt kan skada andra utan att märka det plus att folk gärna sätter sig på en och utnyttjar en). När jag ser på The City eller läser exempelvis Blondinbellas blogg så sprudlar idéerna inom mig. Inte idéer som de har, alltså ex. designa en egen klädkollektion eller skriva en non-fictionbok, utan mina egna idéer. En del idéer jag haft länge och en del nya. Jag tror inte att jag har något riktigt entrepenörstänkande men jag har ändå rätt god blick för pengar och så. Alltså det jag försöker säga är inte att jag får samma idéer som de som typ "Åh, jag startar en blogg, gör den till mitt eget aktiebolag, tjänar pengar och designar en kollektion!" utan jag får hopp. Hopp om att kunna lyckas inom det jag vill göra. Jag har alltid känt att jag är ämnad för nånting, jag vet inte än vad, men jag tror att jag kommer få reda på det snart. Det kryper nästan i kroppen på mig för jag vill göra det jag vill. Jag är klar med att göra nånting jag egentligen inte vill göra utan jag vill kunna ta saken i mina egna händer och göra det till något bra. Och snart får jag det.

Nu i veckan har pappa och jag diskuterat ganska mycket. Vi har diskuterat hur det är att vara projektledare, vi har diskuterat vad logik är. Hur jag är och vad för jobb som skulle passa mig. Jag vill så mycket på samma gång. Jag gillar inte direkt att plugga, men jag tror det har att göra med att jag inte pluggar det jag gillar. Men sen på universitetet/högskolan så skulle jag vilja plugga minst tre saker samtidigt. Men det är ju inte ens möjligt. Så jag ägnar många tankar på utbildning, på vad jag egentligen vill göra, att jag inte ska vara rädd för att chansa, att jag ska ta för mig och egentligen bara kasta mig ut men ha en viss aning om var jag kommer att landa. Det pirrar lite inom mig men det är bara för att jag är så exalterad. Konstigt, men sant. Snart ska jag börja söka in på olika utbildningar, söka lite fler jobb osv. Jag har kontrollen om mitt liv och chans att påverka mitt livs fortsättning. Det är ju faktiskt väldigt spännande.

Nu ska jag krypa ner i sängen. Är så otroligt trött efter första veckan i skolan! Puss & kram!

Nu har det gått massor med tid och jag har så svårt att sätta mig vid datorn och blogga. Jag kör det mesta via iPhonen nu och det fungerar inte att blogga via den om man inte köper nått abbonnemang, och så seriösa ska vi inte vara här.

Jag kommer inte orka skriva det jag inte skrivit mer än att fre-sön sov Elena hos mig. I fredags var vi ute, först en drink på Vappe på Sturegatan och sen gick vi till Metro. Vi träffade massor med trevligt folk och jag träffade även Linas brorsa Emil och de hade ena VIP-delen så vi satt där med han och andra sköna människor. Det var trevligt!

På lördagen gick vi upp sent, satt och spela Supermario på Wii fram till middagstid, då pallrade vi oss iväg till Donken. Asfula med äckligt hår och myskläder (jag pratar mer om mig själv här) och då kommer såklart Tobbe och Ammus dit. Vi sitter och pratar med de i nån timme och sen är Ammus så snäll att han skjutsar oss hem! Då äter vi Ben & Jerrys och kollar på Scary Movie, jag älskar Scary Movie!!

På söndagen gick Elena och jag upp tidigt, vid nio. Vi hann med en jättekort promenad och sen kom Bettan och hämtade Elena. Då pluggade jag fram till middagstid och då kom även familjen hem efter ha varit borta över helgen.

Innan helgen på torsdagen var Malin och jag och gymmade. Då träffade vi Marcus och Sparris. Marcus sms:ade mig på fredagen och jag drog iväg och tränade med honom, Sparris och några fler killar i deras klass. De är mina nya träningsbuddies, det är bara att inga av våra skoldagar har slutat lika hittills denna vecka, så det lär inte bli något tränande tillsammans.

Så, nu tror jag att jag har introducerat dessa nya människor i mitt liv. För den delen råkade jag typ skrika "Jag älskar Sparris!" över hela gymmet häromdan när jag skulle säga "Jag älskar att Martin kallas Sparris!". Pinsamt värre. Så tiden jag har varit borta från bloggandet har jag inte slutat göra bort mig eller vara pinsam. Det kan ju vara skönt att höra!

  
Bästevän & jag i fredags!

Hej mina trogna vänner! Jag lovar att det kommer uppdatering om vad som har hänt under min frånvaro. Massor med skoj! Nu ska jag snart dra in till stan med Karro, Malin, Ida och Elena. Vi ska gå en mysig promenad! Jag återkommer med några bilder och text om helgens övningar senare! Massor med kramar!

Idag var och gymmade med Mallanbrallan igen. Vi ägde. Malin var duktig för hon hade redan haft handbollsträning på förmiddagen! Nu är jag seg i kroppen men det är det minsann värt, det är nästan lite skönt! Nu ska jag ta en skön varm dusch och krypa upp i soffan. Imorgon blir det städning av mitt rum och lite plugg! KRAM <3

Jag och min älskade R8 som jag fick av Lina i julklapp!
Jag ÄLSKAR den av hela mitt hjärta!

Jag är så jävla bra! Idag skrev jag klart min Afrikauppsats! Nu kollar jag på Las Vegas. Det är en extremt bra serie och Danny är så jäkla het, pjiuu! Nu börjar det snart igen så måste kila! Min dag idag har inte varit så händelsevärd, därför har jag inget att berätta! KRAM!

Idag har det hänt en del men orkar inte berätta, hehe. Sitter i mitt rum och lyssnar på min favoritartist just nu, tänker inte säga vem för det är hemligt! Artisten hjälper mig i alla fall att glömma mina hjärtesorger (var tvungen att säga så för att vara lite dramatisk!). Jag håller på att planera här framöver. Jag älskar att ha saker planerade för att kunna se framemot de plus att jag är inte särskilt impulsiv och jag hatar överraskningar så det är bäst för mig att veta det mesta innan. Fast jag gillar inte att ha det fullbokat utan jag gillar när det dyker upp luckor då och då så jag kan få för mig att vara lite spontan just för tillfället. I alla fall så håller jag på att planera min träning just nu. Jag har bestämt mig för två gympass ett med Lina iaf, ett bas/stationpass med mamma, ett medelpass med Karro och flera som vill och ett yogapass med Malin och Karro i veckan. Det blev visst fem träningar i veckan och jag ser inte hur jag ska hinna träna om jag verkligen inte planerar och passen inte har bra tider. Så nu måste jag fortsätta. Till min hjälp har jag min själsfrände (för det lär ju aldrig bli en kille): min älskade iPhone. Den är mitt liv och jag har gett den hela mitt hjärta (för nån kille lär ju aldrig vilja ha det). Min iPhone ger mig så mycket och jag ger den så mycket, vi har en bra relation, givande och tagande liksom! All kärlek till iPhone 3G s, Guds gåva till oälskade tjejer!

Jag kör på en ny stil i år, Vampyrstilen, mörka ringar under ögonen blek och allmänt kall (jag fryser hela tiden)

Vid tiotiden imorse var Emma, mamma och jag i Sickla. Vi kollade i massor butiker och shoppade en hel del. Eller om jag ska vara helt ärlig så var det mamma som handlade åt oss och åt sig själv. Jag är mer än en fattiglapp just nu och det suger. Vi fikade också och sen shoppade vi vidare! Vi hittade massor med fint allihopa! Nu har jag pluggat i hundra timmar så snart blir det gymmet med Malin och Karro!! KRAM!

Levisjeans från MQ


Lite mer festlig tunika från Veromoda


Underbart fin tunika från Veromoda

Nyår blev lyckat! Festar man från 18-6 så hinner en hel del saker hända. Både lyckade och mindre lyckade, kan man ju säga. Och sen inga kommentarer till det. I alla fall, fånigt nog, och jag drack inte så mycket.... så har jag en liten lucka i minnet och jag vet att jag förmodligen skulle ha den om jag inte hade druckit också för ibland kommer jag helt enkelt bara inte ihåg saker som hänt, haha. Hur blåst lät inte det där? I alla fall. Det värsta av allt var att Elena blev jättesjuk, hon fick feber och mådde verkligen inte bra så hon åkte hem efter tolvslaget! Det var jättetråkigt! Och så typiskt, vilken otur!

Nu håller jag på att plugga, skriver på min Afrika uppsats. Sen efter lunch ska jag dra och träna. Jag har gått ner 2kg i muskler. Jag har inte tränat på två veckor eftersom jag har varit sjuk och jag tappar mina muskler direkt. Det är jättesorgligt och jobbigt för självförtroendet, om jag ska vara ärlig. Men jag är stark, stark som en björn både fysiskt och mentalt! ;) Sen ikväll ska mamma, pappa, Emma och jag till Heron för att kolla på New Moon, supermysigt!!

Och det sista jag måste skriva av mig på... jag stör mig så otroligt mycket på mig själv för den enda grejen som kan hålla mina tankar på helt annat håll är killar. Varför då? Varför ska det vara så jobbigt? I alla fall så försöker jag släppa allt och lite till, japp. Nu är det klart!

Nu ska jag fortsätta att skiva på uppis! KRAM!

Bilder från Fredriks':

Malin, "pimpen" Fredrik & jag


Elenis & jag

Sötaste David och Malin
Kan en bild bli sötare?


Jag & Tobbe

Coolaste brudarna i köket