På bussen hem från skolan så att jag och tänkte på allt möjligt, som vanligt. Jag kom idag att på tänka hur mycket egentligen rädslan för saker hindrar än att leva ut. Rädslan hindrar verkligen en från att göra saker som man kanske vill göra. Rädslan gör ofta att man blir bekväm (fast man kan ju vara allmänt bekväm fastän man inte är rädd) eller så gör den att man drar sig tillbaka. Jag kan säga själv att rädslan hindrar mig på vissa fronter. Jag försöker arbeta med en del av dem, just för att det inte är värt att vara rädd för de sakerna. Andra saker bör man kanske inte vara rädd för- snarare ha mer respekt för att inte på dåligt. Jag ska ge ett exempel från mig!

(Först vill jag bara säga att för mig är sex rätt privat men det hindrar inte mig från att prata om sex & samlevnad. Jag har aldrig haft nått problem att prata om det och jag tycker man ska kunna göra det helt naturligt, för det mesta av det är ju naturligt! Jag skulle däremot aldrig utelämna en partner eller någon annan, delvis för att jag tycker att det är fel och för att jag inte vill att personen i fråga ska utelämna mig.)

Min rädsla handlar inte om sex el. samlag i sig för det är jag inte rädd för men jag är rädd för könssjukdomar. Att få en könsjukdom för mig, jag vet faktiskt inte hur jag skulle kunna klara av det om jag skulle få det. Visst, det gör man ju oftast men jag är verkligen livrädd för att få det. Det i sin tur hindrar mig från att ha sex lite mer. Alltså ett exempel är att (jag absolut inte har nånting emot ett one night stand om man är singel) jag skulle inte ha någonting emot att ha one night stand om jag träffade en het kille ute eller nått. Men det då som håller mig tillbaka är då min rädsla för könssjukdomar. Och då säger ni antagligen: "How about kondomer!?" och då säger jag: "Tänk om". För tänk om det skulle gå fel. Tänk om jag skulle få HIV i allra värsta fall, men att bara få klamydia eller herpes, det är hemskt och jag känner verkligen med alla som har haft det/fått det! Det gör ont i mig, bara tanken på det. Jag tycker verkligen synd om alla som har fått/haft det! Vissa könsjukdomar kan man "bota" men vissa stannar kvar för livet och vissa kan göra en steril. Det är den rädslan som håller mig tillbaka. Sen är det inte så att jag skulle ligga runt om jag inte var rädd för könssjukdomar, för det vet jag att jag inte skulle men det skulle nog inte hålla mig tillbaka på den fronten. Därför vill jag alltid kunna lita på den personen jag ska vara med innan jag är med den.

Jag vet inte om jag skulle kunna omvandla min rädsla för könsjukdomar till respekt för dem. Jag vet inte. Jag tror som sagt inte på att man ska vara rädd för saker, speciellt inte saker som ger en möjligheter! Då gäller det bara att ta ett djupt andetag och göra det: som tex. flytta hemifrån, eller flytta och plugga utomlands eller köra bil eller motorcykel. Jag tror på att desto färre saker man är rädd för, desto bättre mår man och vågar leva ut (sen har alla olika definitioner på att leva ut)!

Har jag fel!?